Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Hugo Styff. Accentbeteckningen i några engelska läroböcker - Ivar Belanner. Några omstridda satsdelar (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO
hugo styff
II: i. Accenten anges med en punkt före den betonade
stavelsen. Så i Sweets system, som i huvudsak följes i
Afzelius uttalsordbok, Afzelius-Fuhrkens Engl. Reader,
Borgströms, Calwagen-Lindquists, Hammarberg-Fearensides och
Zetterströms översättningsövningar.
II: 2. Accenten betecknas med en punkt före betonad
vokal. Detta är fallet i Butler-Herdins Practical English,
Elfstrands eng. gram., Ernsts övers. övn. och
Hammarberg-Zetterströms grammatik.
Möjligheten II: 2 bör väl tillerkännas företrädet framför
II: i ur den synpunkten, att accentmaximum framhäves.
Domen mellan i: 2 och II: 2 måste bliva i hög grad
subjektiv. Men innan slutomdömet uttalas, bör här framhållas
olikheten i dessa båda systems beteckning av ljudens
förlängning. I: 2 sätter en punkt efter vokalen, medan II: 2
dubbelskriver. På detta sätt kan 1:2 få både punkt och
accent efter samma vokal. Även om denna olägenhet knappt
torde vara av större betydelse, förlorar beteckningen åtskilligt
i fråga om elegans därigenom.
Emellertid synas mig psykologiska skäl tala emot att
placera accenten före vokalen. Eftersom skiljetecknen sättas
efter det ord eller den sats, vartill de höra, betraktas
accentpunkten lätt som hörande till den föregående stavelsen.
III. Som en medlande typ mellan dessa ytterligheter
kan nämnas systemet i Smiths eng. övers, övn., där en accent
(akut) sättes över den betonade vokalen. Detta är väl
egentligen den logiska lösningen av problemet. Att den icke
allmänt användes, har sin förklaring i de typografiska
svårigheterna. Och när något tecken över vokalen anger dess
längd, kommer ett tredje tecken i höjd att inkränkta på
utrymmet mellan raderna samt dessutom försvåra läsningen.
Den här antydda invändningen bortfaller emellertid vid
användningen av I:2’s typer. Därför skulle jag vilja föreslå
detta system men med accentbeteckningen III.
I varje fall vore helt säkert åtskilligt vunnet, om herrar
utgivare av nya läroböcker kunde enas om att antaga ett
visst accentsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
