Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Hugo Styff. Accentbeteckningen i några engelska läroböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
accentbeteckningen i några engelska läroböcker 2$q
träffar franskan och tyskan, är dessa språks ortografi ej så
självsvåldig som engelskans, varför lärjungen här kan reda
sig ganska länge med endast lärarens muntliga förklaringar
av uttalet. Här spelar således det fonetiska alfabetet ej
någon mera framträdande roll. I stället gör den ovan påpekade
olägenheten sig däremot så mycket mera gällande i engelskan,
där fonetisk skrivning är ett oundgängligt hjälpmedel vid
undervisningen. Sant är visserligen, att de använda
alfabetena i stort sett stämma överens. Det är huvudsakligen
beträffande ett par språkljud, som olikhet råder, v och A; s
ä äro de mest i ögonen fallande olikheterna. Någon större
svårighet för lärjungarna torde dessa skiljaktigheter väl
knappast erbjuda.
Men beträffande accentbeteckningen råder en så mycket
mera kännbar forbistring. Sålunda få eleverna t. ex. först i
Elfstrands lärobok tillägna sig en viss accentueringsmetod
och därefter i Jespersen-Rodhe den rakt motsatta, medan
den parallellt med dessa böcker använda Zetterström något
avviker från bådadera. Sådant måste ju förbrylla, särskilt
när gymnasisten vid hemläxorna måste lära sig
Jespersen-Rodhes beteckning och i skolan extempore tyda Zetterströms.
Här följer en kort översikt över några olika system,
som användas.
I: i. Walkers antediluvianska system, som tyvärr är
stereotypt fastlåst i Lindgrens eng.-sv. lexikon, sätter accenten
efter den betonade stavelsen. Så också i Calwagens gamla
översättningsövningar.
I: 2. I Association phonétique internationales alfabet
sättes accenten efter betonad vokal. Detta system
förekommer i Jespersen-Rodhes eng. läsebok samt i Fuhrkens
Pho-netic transcription därtill.
Valet mellan dessa två system är icke svårt, ty medan
I: i är föråldrat och opraktiskt, är I: 2 modernt och har
internationell läsekrets.
Den motsatta möjligheten praktiseras emellertid till synes
av flertalet läroböcker. Även här märka vi ett par specialfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
