Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. N. Otto Jacobsson och H. Holmquist, Något om uppfostringsidéernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 i i
3 i 5
Anmälningar och recensioner.
N. Otto Jacobsson och H. Holmquist. Något om
uppfostrans historia. Lärobok för seminarier. Stockholm, P. A.
Norstedt & Söners förlag, 1925. 198 sidor. Pris kart. kr. 4: 25
Denna lärobok i pedagogikens historia av rektorerna vid
småskoleseminarierna i Växjö och Halmstad har icke blott en
egendomlig titel utan även ett säreget ordnat innehåll.
Kunskapsstoffets anordning i kronologisk följd har nämligen ersatts
av en framställning, där redogörelserna för de olika
uppfostringsidéernas historia stå vid sidan av varandra. Sålunda behandlas
i olika kapitel följande ämnen: åskådlig undervisning, naturenlig
uppfostran, folkskoleidén, individualiserad uppfostran, fysisk
fostran, tukten, psykologiserad uppfostran, uppfostran genom
självverksamhet, Herbert Spencers naturvetenskapliga uppfostran. I
vart och ett av dessa kapitel framställas de olika pedagogernas
tankar om det uppfostringsproblem, som behandlas. Följden av
denna anordning måste naturligtvis bli den, att man icke får
någon sammanhängande framställning av varje särskild pedagogs
uppfattning i uppfostringsfrågor: Comenius, Rousseau och
Pestalozzi behandlas vardera i fem olika kapitel, Locke och
Spencer vardera i tre. Men det har icke alltid lyckats för författarna
att skarpt skilja de olika momenten i en pedagogs åskådning
från varandra; detta är icke ägnat att väcka förvåning, då dessa
moment naturligtvis hänga samman med och betinga varandra.
Sålunda finner man i kapitlet om tukten icke blott Franckes och
Basedows åsikter om den moraliska uppfostran utan även deras
regler för undervisningen framställda. Det kan även anmärkas,
att uppfostringsgrundsatser, som naturligt höra samman, blivit
skilda åt i framställningen. Sålunda är det tydligt, att
självverksamheten leder till en stegrad åskådlighet, och att den
åskådliga undervisningen medför åtminstone en viss grad av
självverksamhet från lärjungarnas sida; icke desto mindre finner man
åskådligheten behandlad i det första kapitlet och
självverksamheten i det åttonde. För de flesta pedagogernas vidkommande
ha en del biografiska notiser sammanförts, men det är icke
säkert, att man finner dessa notiser rörande en pedagog i det
kapitel, där han första gången omnämnes. Sålunda framställas
Rousseaus åsikter om den åskådliga undervisningen, Lockes
tankar om individualiserad uppfostran och Spencers åsikter om
naturenlig uppfostran och om tukten, innan man får veta något
om dessa pedagogers liv. I kapitlet om folkskoleidén ha för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
