Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. N. Otto Jacobsson och H. Holmquist, Något om uppfostringsidéernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 i i
fattarna lämnat en framställning av den svenska folkskolans
historia.
Den nämnda anordningen kallas av författarna att »renodla
den nyare tidens viktigaste uppfostringsidéer»; därigenom blir det,
mena de, möjligt att »låta eleverna följa idéernas utveckling en
och en genom tiderna allt intill våra dagar». Men författarna
äro medvetna om att de ej fullt konsekvent kunnat genomföra
»längdsnittsidén». »Det gäller», erkänna de, »exempelvis
framställningarna om Basedow, Francke och framför allt Herbart.
Vad den sistnämnde beträffar, beror det på att Herbarts
pedagogiska idéer utgöra ett så sammanhängande system, att det
förlorat på att sönderstyckas.»1 Det kan dock ifrågasättas, om icke
samtliga pedagogiska åskådningar, som framställts på detta sätt,
»förlorat» på den ifrågavarande behandlingen. Säkert är, att
undervisningen i uppfostrans historia skulle betydligt förlora i
värde genom användningen av en sådan lärobok som denna.
Lärjungarna skulle med denna behandling av kunskapsstoffet icke
få någon klar uppfattning av utvecklingen i dess helhet på
uppfostrans och skolans område, och det skulle icke vara möjligt att
ställa de pedagogiska grundtankarna i samband med
kulturström-ningarna och med övriga förhållanden, som lärjungarna lärt känna
vid undervisningen i svensk och allmän historia. Man kan
rentav säga, att med denna behandling de värdefullaste momenten
i den pedagogiska historieundervisningen skulle gå förlorade.
Den av författarna föreslagna metoden kan med fördel komma
till användning vid en repetition av uppfostrans historia, men
det skulle vara mycket olämpligt att använda den vid den första
genomgången.
Även i andra avseenden är framställningen otillfredsställande.
Jag väljer först några exempel på sakliga oriktigheter eller
tvetydigheter. Författarna söka (sid. i) ge en förklaring av
uppkomsten av vad de kalla ordundervisning; orsaken härtill uppges
vara den, att man tillerkänt ordet en underbar, mystisk kraft.
Detta torde vare riktigt beträffande en del filosofer och andra
(bland dessa egendomligt nog även Pestalozzi), men den angivna
orsaken var icke den enda eller ens den väsentliga. Men då
författarna icke beröra vare sig forntidens eller medeltidens
undervisning och uppfostran utan börja framställningen med
Come-nius, har det icke varit möjligt för dem att ge någon inblick i
1 Detta påstående tyder på att författarna icke ha mycket reda på
sitt eget tillvägagångssätt; Herbart är nämligen en av de få pedagoger,
som förunnats en sammanhängande framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
