Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Elof Gertz. Alf Ahlberg, Lärobok i psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 68
anmälningar och recensioner 2 i i
räkning på lyftande vikter. Vidare tror jag, att läsaren skulle
varit tacksam, om förf. med nära tillbands liggande exempel
hade försökt att illustrera begreppen retningströskel och
retnings-höjd. T. ex. med varmt och kallt vatten, som varenda
människa känner till. I stället invecklar förf. saken högst betydligt
genom att anföra en ton på 20c00 svängningar. En person har
därvid icke den ringaste hörselförnimmelse. Ha vi då
retningströskel eller retningshöjd? Den frågan gör en uppmärksam läsare.
Om förf. hade kunnat förutse möjligheten av denna fråga och
därmed också den onödiga komplikationen av denna enkla sak,
så hade förf. törhända inte så där vårslöst slungat ut detta
drastiska exempel. Ty det framgår av redogörelsen, att
retningströskeln kan uppnås också genom en kontinerlig ökning av
retningen, eftersom retningen slutligen upphör. En något lugnare
utredning och en klarare och mera påtaglig exemplifiering av de
psykiska grundbegreppen borde föreligga icke blott här utan
mångenstädes i boken. Därigenom att förf. i allmänhet är allt
för frikostig med högre filosofiska och psykologiska termer, om
vilkas betydelse flertalet läsare absolut icke ha en aning, så
måste boken komma att ge ett klent utbyte. Härtill kommer,
att framställningen på många punkter är oklar. Förf. skriver
sid. 36: »Ty i den förändring av synvinkeln mellan ögonen...
etc.» Här söker förf. bibringa läsaren den uppfattningen, att
synvinkeln existerar mellan de båda ögonen, under det den enligt
vedertagen terminologi förlägges i korsningspunkten mellan två
riktningsstrålar och således befinner sig inne i vardera ögat
(första knutpunkten). För övrigt uppges tvärdisparationen ha
c:a 500 gånger större andel i djupseendet än de av förf.
framhållna konvergensförnimmelserna. På samma sida presenterar
förf. ett försök, som enligt hans egen uppgift är så enkelt att
göra. Han låter en metronom, som står på en vågrät yta, slå
tre slag och får på detta sätt två lika långa tidsintervall. Sedan
lutar han metronomen på sned och får på detta sätt två olika
långa intervall. Det gäller då att luta metronomen så litet, att
intervallen bli nätt och jämt olika långa. Då detta är gjort,
skall man mäta upp hur mycket metronomen lutar och man får
då ett visst antal grader såsom mått på ens förmåga att bedöma
tiderna. Att bedöma en isolerad tidsuppskattning med tillhjälp
av en vinkels gradtal måste vara en mycket modärn metod. I
varje fall har undertecknad sig icke bekant, att några
normaluppgifter av detta slag existera. Vare härmed huru som helst,
så skulle det onekligen vara högeligen spännande att se en läsare
utföra detta experiment. Eller vad tror förf. själv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
