Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. R. Mattson. Lärobok i geometri för realskolans sjätte och mellanskolans fjärde klass - Hjalmar Olson. Nils Helger, Staten och lärarna, en upplysningsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
börjar beviset så: »Höjden h delar A ABC i två små trianglar,
som äro likformiga med varandra och med A ABC». Det är just
detta, som för de små barnen i i:sta ringen (och kanske än
mer i realskolans 6:te klass) behöver bevisas; de ha förut endast
sett likbelägna likformiga trianglar; dessutom följer satsens första
del ej direkt av det föregående. Satsen, rättare satserna, om
rätvinkliga triangeln följa sedan som korollarier. Den vägen
går ock Euklides, fastän han näppeligen torde ha avsett sin bok
till en barnalära.
Några av de satser, som eljest pläga ingå i texten, ha
inryckts bland övningsuppgifterna, exempelvis bisektrissatsen, som
emellertid är för svår som övningsuppgift för en realskolit.
Häftet avslutas med korta framställningar av planimetrin och
stereometrin, avsedda, enligt förordet, »som en sammanfattning
av de formler, som komma till användning vid lösandet av
hithörande problem, och böra (de) genomgås i den mån dessa
problem giva anledning därtill». För satsen att pyramider med
lika basytor och lika höjder ha samma volym anges ett
empiriskt bevis genom vägning; med stöd av denna sats och
kubens uppdelning i 6 kongruenta pyramider fås därefter
härledning av pyramidens volym. — Ytan av en sfär med radien r
anföres utan härledning. ^ g
Nils Helger. Staten och lärarna, en upplysnigsskrift.
Vid det här laget är det väl knappast någon
läroverkslärare, som tror på ett förnuftigt och rättvist tillrättaläggande av
vår lönefråga. En kår, vars lönehistoria decennier igenom från
början till slut blivit en sorgens historia, har lättare för att
resignera än för att hoppas. Löneförbättringsparodien av år 1904,
då den ena handen tog vad den andra gav, framstår för den
nuvarande generationen av lärare som inledningen till den
hårdhänta och hjärtlösa efterhandslek, som myndigheterna sedan dess
spelat med lärarnas ekonomiska intressen. Vederbörandes
ständigt upprepade försäkringar att behjärta vår ställning och att
taga våra framställningar under allvarlig omprövning har blivit
en allt för enformig melodi för att kunna verka stimulerande.
Men att omprövningarna tagits med allvar och grundlighet kan
icke förnekas. Att man prövar så grundligt och länge, att
resultaten äro förlegade, då de äntligen skola få sin tillämpning,
bevisar ju bäst detta. Den vackra klädning, som presenterades
lärarna i löneregleringen 1919, var t. ex. ej mera fräsch, än att
en tillfällig löneförbättring omedelbart ansågs böra påklutas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
