Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Oskar Klein, Vad vi veta om ljuset. II - Emil Solander. Ivar J:son Malmborg, Lärobok i magnetism och elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
skall en i ämnet ej initierad läsare ha verklig behållning av
boken, får han nog underkasta sig ett rätt betydligt tankearbete;
ett arbete, som likvisst lönar mödan.
Ett par små inadvertenser må antecknas. Sid. 177:
»Exempelvis är en vattenyta ett dispergerande medium»–-. Sid. 1Q2:
»När svängningsrörelsen nått sin högsta punkt»–-. Längre ned
på sidan ett korrekturfel: kvadraten i st. f. kvadratroten. —
De två polariserade strålar, i vilka en kalkspatkristall uppdelar
naturligt ljus, kallas för den ordinarie, resp. extraordinarie
strålen, utom i en fotnot å sid. 260, som har den eljes vanliga
benämningen: den ordinära, resp. extraordinära strålen.
E. S.
Ivar J:son Malmborg, Lärobok i magnetism och
elektricitet. (Sthlm, P. A. Norst. & S ; a) för realgymnasiet, 182
sid., häft. 3:90; b) för latingymnasiet, 133 sid., häft. 2:90.)
Läroböcker i fysik ha börjat växa som svampar ur jorden
på sista tiden. Skulle man helt allmänt söka karakterisera den
nu föreliggande jämförd med föregående, bleve det väl närmast
så, att den är mer »praktisk» i den meningen, att ett koncist
uttalande och befästande av fysikaliska teorem är viktigare än
deras bevis. Som exempel kan anföras framställningen av
elektrisk potential; medgivas måste emellertid, att potentialtéorien är
svår att ge under sådan form, att eleverna få en verklig
behållning.
Sid. 2 ger som hypotes om en magnets byggnad, »att en
magnet består av en stor mängd ordnade molekylarmagneter,
vilkas samtliga nordpoler äro riktade åt samma håll». Detta
kan väl endast vara fallet, om magneten är magnetiserad till
mättnad. Sid. 3 säges, att armeringen av magneten är avsedd
att »hindra molekylarmagneterna i stålet att inbördes armera sig»,
ett alldeles för dunkelt uttryck. Jämviktsvillkoret för vridbara
magneter uttryckes bäst och enklast med momentekvation,
exempelvis sid. 5 (§ 2, 5). Sid. 6 säges att avståndet bör vara litet
mellan de poler, vilkas verkan undersökes, för att de andra
polernas inverkan skall kunna försummas. Naturligtvis riktigt, men
komma de varandra mycket nära, kan magnetisk induktion spela
ett vackert spratt. Är den ena polen betydligt starkare än den
andra, kan repulsionen övergå i attraktion. Sid 12 anges att
Amundsen upptäckt den magnetiska sydpolen 1912. Det är mig
obekant, på vilka grunder Amundsen citeras i detta sammanhang.
Under Shackletons expedition 1907 — 09 utsändes en slädexpedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
