Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Birger Lövgren, Sveriges nyare historia - Vilh. Vessberg. Jean Häggman, Sveriges historia för folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
3 1 7
den danske prinsen Karl August.) Det lilla stycket Svenska
kolonier s. 203 har blivit rätt oorganiskt infogat.
Åbo-fördraget 1812 nämnes men ej det viktigare april-fördraget s. å.
Unionsupplösningen behandlas alldeles för knapphändigt på föga
mer än en halv sida. Men dylika anmärkningar må anstå tills
boken blivit prövad vid undervisningen. Förf:ns stil är livlig
och medryckande och på samma gång vårdad. Även en vuxen
läsare följer framställningen med intresse. Men varför lancera
formen Sverge? I sin helhet är läroboken en beaktansvärd
prestation, med självständig och fosterländsk, icke partipåverkad prägel.
Den hävdar väl sin plats bland övriga historiska läroböcker,
och det vore skada, om det för tillfället åter aktuella ropet om
»läroboksterror» skulle hindra dess införande och prövande vid
läroverken. Vsbg.
Jean Häggman, under medverkan av Elias Granath och
Erik Castegren, Sverges historia för folkskolan. Stockholm
1925. Alb. Bonniers förlag.
En nyhet i denna lärobok, som genast väcker läsarens
uppmärksamhet, är att förf. för den äldsta historien valt ett enklare
språk och f. ö. genom urval av stoffet sökt att göra
framställningen mera tillgänglig för yngre lärjungar. Denna nyhet, som
förf., såvitt anmälaren kan döma, på ett lyckat sätt genomfört,
är fullt befogad, då man man betänker, huru snabbt de unga
utvecklas från åldern nio till tretton, fjorton år. Samma
språkform och uttryckssätt, som passa för de senare, äro tämligen
onjutbara för de förra. En ledande princip, naturligtvis, kan
man i våra dagar säga, är den obligata att inskränka
krigsskildringarna till förmån för den inre utvecklingen. Annars är väl
vår vackra krigshistoria synnerligen tilltalande jämväl för de unga
och mer tillgänglig för dem än mycket ur den »inre
samhällsutvecklingen». Till den »bredare» plats, som givits den senare,
hör kapitlet »Sverge under den stora ofreden», »som i sådan
utsträckning icke torde finnas behandlat i någon annan lärobok
ens för gymnasiet», vilket förf. tydligen vill räkna som en
förtjänst. Varför just dessa år — inom parentes sagt brukar
uttrycket användas endast om Finland under ryska ockupationen —
skola få ett så oproportionerligt utrymme är ej lätt att förstå,
såvida häri ej kan spåras någon tendens. Denna förmodan
stärkes, då man läser det starkt färglagda kapitlet. Redan
utgångspunkten, rikets föregivna blomstrande tillstånd vid Karl XI:s
död, kan sättas i fråga. Missväxtens år, som säkerligen kostade
flera människoliv än antalet stupade i Karl XII:s krig, hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
