Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Karl Bruhn, Bisarra essayer om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o6
anmälningar och recensioner 3 1 7
Karl Bruhn. Bisarra essayer om uppfostran.
Helsingfors 1926. Söderström & C:o förlagsaktiebolag. 234 sidor. Pris
45 fm-
Varför författaren, rektor Bruhn i Åggelby, betecknat de
uppsatser denna bok innehåller som bisarra, är svårt att förstå. I
varje fall får detta icke uppfattas så, att boken skulle inrymma
besynnerliga tankar och uppslag, som icke kunde tagas allvarligt.
Den innehåller tvärtom mycket sunt förnuft och många
beaktans-värda tankar.
Innehållet är dels psykologiskt, dels pedagogiskt, men dessa
båda arter av innehåll äro icke skarpt skilda från varandra. Den
psykologiska delen är en framställning av resultat, som
författaren erhållit vid undersökningar av de hos barn och ungdom
framträdande intresseriktningarna. Man får här veta, hur
10—20-åringar uppfatta naturen, vilka arter av verksamhet som mest
tilltala dem, och vad de tänka om sina lärare. Dessa
undersökningsresultat meddelas i kapitlen om Naturskönheten och de
växande, De växande i verksamhet och Lärarpersonligheten på
understol. De äro endast i mindre omfattning erhållna medelst
användning av enquêtemetoden ; resultaten rörande
naturuppfattningen och angående de ungas omdömen om olika
verksamhetsarter ha erhållits genom bearbetning av uppsatser, som de
undersökta lärjungarna skrivit. Denna undersökningsmetod är icke
dålig; den kan nog sägas vara bättre än enquêtemetoden, och
detta främst av den anledningen, att försökspersonernas tankar
och känslor i regel framträda mera omedelbart, mera spontant i
uppsatserna än i svaren på muntligt eller skriftligt framställda
frågor, vilka lätt kunna verka suggererande i den ena eller den
andra riktningen. En annan sak är, att man även vid
användningen av den metod, som kan kallas uppsatsmetoden, måste förfara
på ett sätt, som i så hög grad som möjligt utesluter felkällor.
Huruvida detta krav i det föreliggande fallet fyllts, är icke lätt att
avgöra, då upplysningarna angående tillvägagångssättet äro
mycket knapphändiga. Det meddelas, att »uppsatserna skrivits fritt i
klassen, utan förberedelse, och eleverna ha i regel bland 5—10
olikartade rubriker fått välja en». Men om lärjungarna få välja
mellan flera olika ämnen, såsom här skett, kommer urvalet av
försökspersoner tydligen att bestämmas av eleverna själva, och
på detta sätt får man blott veta, vad de lärjungar tänka, vilka
äro speciellt intresserade av det ämne psykologen ämnar
använda vid sin undersökning. Om och i vad mån den här
anmärkta omständigheten inverkat på undersökningsresultaten, är
omöjligt att avgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
