Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Karl Bruhn, Bisarra essayer om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 3 1 7
Något som finländska psykologer icke borde lämna
obeaktat är huruvida och i vilken grad de undersökningsresultat,
som erhållas vid undersökningar av den finska ungdomens
själsliv, äro betingade av den eller de raser, som denna ungdom
tillhör. I Sverige behöver man vid dylika undersökningar icke
ägna detta problem någon uppmärksamhet, men i Finland, där
två raser, den nordiska och den östbaltiska, så att säga stöta
samman, är det nödvändigt. I vilka avseenden skilja sig
individer, tillhörande den östbaltiska rasen, i brytningsåldern från den
nordiska ungdomen, och vilken inverkan har i detta avseende
den blandning av två raser, som i stor omfattning äger rum i
Finland? Vid läsningen av såväl Bruhns arbete som de i Lilius*
»De växandes känsloliv» meddelade utdragen ur brev och
dagböcker får man det intrycket, att den finska ungdomen i
övergångsåldern ofta är i mycket hög grad obalanserad och
disharmonisk. De Goetheska orden: »Himmelhoch jauchzend, zum
Tode betrübt» kunna användas för att karakterisera denna
sinnesförfattning. Bruhn säger härom för flickornas vidkommande
(sid. 82): »De unga flickorna ’njuta obeskrivligt’, glädjas och
sörja ’gränslöst’ under ensamma vandringar i naturens lustgårdar.
Det blir stundom en sensibilitet, som spränger alla bojor, går ut
över alla gränser.» Man kan fråga sig, om orsaken till detta
drag hos den finska ungdomen icke är att söka i den blandning
av nordisk och östbaltisk ras, som förekommer i Finland. Att
rasblandning kan ge upphov till andlig Splittring och brist på
harmoni, torde vara otvivelaktigt (se härom Rolf Nordenstreng,
Europas människoraser och folkslag, y.e uppl., kap.
Rasblandning, särskilt sid. 6r och 621). Faktum är, att denna brist på
andlig jämvikt ofta i mycket hög grad har kännetecknat
personer, vilka utom nordiskt även haft östbaltiskt blod i sina ådror;
man kan här tänka på Strindberg samt väl också på
Tavast-stjerna och Pelle Molin. Det är därför icke blott tänkbart utan i
hög grad sannolikt, att övergångsålderns orolighet och brist på
stadga skall vara mera framträdande hos ungdomen i de delar
av Finland, där rasblandningen är starkast, än t. ex. hos den
mera rasrena ungdomen i vårt land och kanske även mer än
hos den ungdom i Finland, som är av någorlunda ren östbaltisk
ras. Det synes mig, som om det skulle vara en tacksam
uppgift för de yngre finländska forskarna på ungdomspsykologiens
område att på denna punkt anställa undersökningar, som kunde
ge möjlighet till jämförelser.
Författaren har ägnat stor uppmärksamhet åt den s. k.
biogenetiska grundlagen i dess tillämpning på den mänskliga indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
