Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. En spanare under stora ofreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 7
fann han sig i Stockholms skärgård och ger icke något högt
betyg åt svenska flottan och kustförsvaret. Dagboken slutar med
april månad 1720. 1729 hugnades han med kaptens rang, och
1736 erhöll han som belöning för sina tjänster det reducerade
säteriet Hammarnäs i Borgå socken.
Utgivaren ger såsom inledning en översikt över Finlands
öden under det stora nordiska kriget, vilken innehåller mycket
av intresse, så mycket mer som en skildring av denna tid ej
förut finnes. Den upptager 45 sid. mot dagbokens 93 och är
sålunda ganska fyllig. Frörst redogör utgivaren för Finlands
försvarskrafter och rekiyteringsbördor och gör mot Uddgrens f. ö.
förtjänstfulla framställning av kriget i Finland den befogade
anmärkningen, att denne i främsta rummet ser till materiella
resurser, ej till psykologiska faktorer. Sedan skildras själva
krigshändelserna och ryssarnas barbariska härjningar. Ödesdigert var,
att Sverige nästan fullständigt saknade en för skärgårdskriget
avsedd roddflotta. Under den följande ryska ockupationen
inträdde mera ordnade förhållanden med en viss säkerhet till liv
och egendom. Det ryska befälet, särskilt furst Galitsin, gjorde
mycket för att upprätthålla manstukt inom armén. En viss
förbättring inträdde år 1717, då en civil förvaltning upprättades,
och rättsvård, kyrkliga förhållanden och även
undervisningsväsendet repade sig. De nordligaste delarna av Finland kommo
dock aldrig under rysk förvaltning. De från Sverige kommande
partigängarbanden vållade oro och framkallade repressalier. Den
sega troheten mot konung och rike är beundransvärd.
Förf. anser, att man kan hysa berättigade tvivel på den
olyckliga utgångens nödvändighet. Några tusen man med nödiga
förråd hade med all sannolikhet varit nog för att sänka vågskålen
till de svenska vapnens fördel. Häri kan nog ligga en viss
sanning, men krigets slutliga utgång måste dock avgöras på
huvudskådeplatserna. Huru händelserna för dessa inverkade på kriget
i Finland påpekar förf. själv på flera ställen. Så vilade vapnen
där 1709 under Karls tåg inåt Ryssland, likaså 1710—17 11 under
Rysslands krig mot Turkiet och 1712 —1713 under Stenbocks
operationer i Nord-Tyskland. Förf. ger några intressanta
uppgifter om folkmängden. Den hade nedgått genom hungersnöden
under Karl XI:s sista regeringsår och torde för år 1700 kunna
uppskattas till mellan 350000 och 400000. Starkast var
folkminskningen åren 1713—1714, då invånarantalet säkert sjönk
betydligt under 300 000, detta icke uteslutande beroende på i
kriget stupade utan nog mera på pesten och den starka flykten
över till Sverige. Under ockupationens senare skede tillväxte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
