Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Emilia Fogelklou. Människan och hennes arbete i psykologisk-historisk belysning - Vilh. Vessberg. En spanare under stora ofreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 7
icke är förtjänt av att läsas, utan blott att läsningen bör ske
med en viss grad av kritik. Qeorg Branddl
En spanare under stora ofreden. Stefan Löfvings dagbok
över hans äventyr i Finland och Sverige 1710—1720. Med
inledningar och förklaringar av Eirik Hornborg. Almqvist &
Wiksells förlag. Tryckt Helsingfors 1926.
Partigängaren Stefan Löfving är föremålet för en liten
uppsats av C. G. Malmström i Historisk Tidskrift 1896. Denna rör
sig huvudsakligen om vissa förhållanden 1742 och 1747,1 vilka
L. på ett oklart sätt var invecklad. Hans dagbok var för M.
bekant, publicerad redan 1865 av Yrjö Koskinen, dock med
talrika detalj fel. Man har all anledning att vara utgivaren tacksam
för denna nya upplaga, då Löfvings dagbok är ett dokument av
stort tidshistoriskt intresse, utan motstycke på sitt område. Den
utarbetades 1734 efter av honom själv under krigsåren förda
»små journaler» och bär sanningens prägel, även om man finner,
att han ibland »skarvar» litet i fråga om sina bedrifter.
Utgivaren har korrigerat ortografi och interpunktion och rensat bort
alltför störande fel och provinsialismer, felande ord ha tillfogats
i kursiv. När utgivaren ändrat talspråksformer såsom säja och
dej, går han dock onödigt långt i purism. Upplysande noter
äro bifogade, ehuru nog ännu åtskilliga ställen lämna läsaren
oviss om deras riktiga tolkning. Ett värdefullt personregister
med biografiska notiser, utarbetat av utgivarens broder,
legationssekreteraren Harald Hornborg, är bifogat.
Dagbokens stil är enkel och konstlös, ibland otymplig, men
framställningen präglas av en kärv realism. På ett par ställen .
har det fallit förf. in att använda ett slags knittelvers. Hans
humör är oförbränneligt, hans mod och förmåga att uthärda
strapatser storartade. Den karolinska tidens religiositet framlyser
ofta; så begagnar Löfving under sina äventyrliga spanarefärder
tillfälle till kommunion, när sådant erbjöds, och uttalar ofta sin
tacksamhet till försynen i citat av bibelspråk.
Under första åren av sin partigängarbana opererar L. till
lands i södra Finland och på Åland, ibland ensam, ibland med
några följeslagare. Från 1716 håller han sig på sjön och utför
åtskilliga lyckade kaparbragder. 1717 har han audiens i Lund
hos Karl XII, som ger honom lovordet: »vi se, att Löfvingen
intet är rädder». Skåne förefaller honom som ett Kanaan.
Följande år var han åter i Skåne och företog då kaparfärder i
Öresund. Under de ryska härjningarna på svenska kusten 1719 be-
2—2737. Pedagogisk tidskrift 1927. Hüft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
