Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg. Kring den moderna svenska hexametern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
BERNHARD RISBERG
skattade personers mening, dels på sitt eget rytmiska sinne.
Dessa skäl ha dock, som en var märker, ingen objektiv giltighet,
ty lika betydande personer kan jag anföra för en motsatt åsikt,
och även andra än H. ha väl rytmsinne, som kan ge — och
ger — helt annat utslag. Måste man kanske personligen
rådfråga H., om hans öra är tillfredsställt, innan man ger ut svenska
hexametrar numera?
Enda skymten av objektivt skäl synes ligga i beteckningen
»barbarisering», som väl skulle innebära: avvikelse från den
grekiska (och romerska) hexameterns teknik. I detta är H.
tydligen en troende och — att döma av hans skrivsätt — fanatisk
anhängare till Fr. Wulff, som visserligen finner användande av
»inkongruenser» i modern svensk vers välgörande eller oskadligt,
men anser sådana »i klassisk efterbildning» (skall man då ej
skriva modern svensk vers?) enligt hans »känsla och övertygelse»
(således på rent subjektiv grund) för felaktiga. (Det sv. spr:s
tjänlighet i antika metrar s. 52.)
Vill någon emellertid »av känsla och övertygelse» hålla
på strängt trogen efterbildning av den antika formen såsom
bindande för svensk vers, så förlorar detta traditionella skäl allt
värde, om han, såsom H., gör sig skyldig till den inkonsekvensen
att fritaga sig från denna trohet, när det gäller cesuren, och
detta fastän därvid inga rytmiska eller prosodiska skäl hindra.
Under sådana förhållanden faller hans yrkande på bannlysning
av trokéerna från hans egen synpunkt platt till marken.
H. skriver emellertid själv i företalet till Kallimachos’
hymner (s. 6), att det kan hända, att det svenska rytmsinnet har
helt andra krav än det grekiska (det är där fråga om
proportionen mellan två- och trestaviga takter). Det är just detta, som
jag i min recension (Ped. Tidskr. 1926 s. 290 ff,) uppvisat
beträffande vårt öras mindre stränghet i fråga om krav på full
taktlikhet, ett förhållande som särskilt tydligt framträder i det
utsträckta bruket hos oss av s. k. »blandad» vers, d. v. s. vers
med blandning av två- och trestaviga takter av alla slag.
Mitt andra objektiva skäl (därs. s. 293) är, att vårt språks
prosodi gör medgivandet av trokéer i hexametern så gott som
nödvändigt (men därjämte rytmiskt fördelaktigt genom
omväxlingen). Först och främst bli hos oss stavelser icke långa
genom position. Och jag undrar verkligen, om t. ex. Wulff och
H., när de läsa latinsk hexameter, av sitt rytmsinne tvingas att
läsa ordentliga spondeer, t. ex. med 8 lika långa stavelser å rad
i verser sådana som:
stipant et dulci distendunt nectare eellas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
