Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg. Kring den moderna svenska hexametern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 BERNHARD RISBERG
som har den huvudbetonade stavelsen är mera framhävd och
längre än den med bitonen). Han tillägger: »Att två trokéer,
vardera bestående av ett trokeiskt ord, ej böra följa varandra,
torde knappt behöva erinras; det är tydligt att monotoni och
slapphet måste bliva följden därav».
Man kan säga att här refererade uppfattning om trokéen i den
svenska hexametern varit vägledande för våra hexameterskalder
under förra hälften av 1800-talet, särskilt då för Adlerbeth själv
samt Stagnelius, Tegnér, Runeberg och Malmström, vilken senare
dock har hexametern nästan blott i förbindelse med pentameter
(elegisk vers). Jag har nu tämligen på måfå uttagit 100
hexametrar i följd hos dessa författare och undersökt dem med
avseende på två- och trestaviga takters förekomst i de fyra första
takterna (de två sista ha ju en stående form).
Naturligtvis hade undersökningen bort omfatta ett större
antal verser för att ge en fullt tillförlitlig framställning av de
ifrågavarande skaldernas praxis, men denna torde dock med tillräcklig
tydlighet framgå även ur ett så pass ringa material. Jag har
uppställt följande grupper: a) Antal trokéer i det hela, b) trokéer
tillhörande ett enkelt ord t. ex. kungen3 monarken, c) trokéer
tillhörande första sammansättningsleden i ett ord t. ex. näktergal(en),
d) i sista t. ex. luftkretsens, e) spondéer, f) pyrricker och jamber
i första versfoten, g) antal verser med daktyler i alla fyra takterna.
Jag vågar ej påstå, att jag i allo räknat riktigt eller fattat alla
versfötter rätt, men då jag använt samma beräkningssätt för
alla författarna, torde resultatet i alla fall vara tillräckligt
noggrant och belysande för sitt ändamål.
De stycken jag valt äro följande. I. Adlerbeth: de första
ioo v. i Eneiden. II. Stagnelius: dito i Wladimir den store.
III. Tegnér: dito i Nattvardsbarnen. IV. Runeberg: dito i
Elgskyttarna. V. Malmström: dito i Angelica (70 hex.), Floden
(18 hex.) och Skridskogångaren (de 12 första).
Se här resultatet. Adlerbeth a) 132 b) 45 c) 5 d) 1 e) 32
f) 3 jamber g) 5. Stagnelius a) 115 b) 39 c) 4 d) 1 e) 32 f)
12 pyrricker, 1 jamb g) 7. Tegnér a) 102 b) 12 c) 12 d) 3
e) 32 f) 7 pyrricker, 1 jamb g) 11. Runeberg a) 86 b) 20
c) 7 d) 1 e) 29 f) 2 pyrricker, 1 jamb g) 17. Malmström a)
141 b) 31 c) 2 d) o e) 22 f) 5 pyrricker, 2 jamber g) 4.
Man finner lätt, att trokéerna intaga ett stort rum hos dem
alla, i synnerhet hos Adlerbeth och Malmström, vilken sistnämnde
har fulla 35 % trokéer av alla versfötterna. Visserligen tillhör en
stor del av dem sådana kategorier, som förmodligen också H.
måste gilla, fast han uttryckligen blott gjort undantag för trokéer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
