Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg. Kring den moderna svenska hexametern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING DEN MODERNA SVENSKA HEXAMETERN 1 25
1 25
att jag på allra sista tiden vidtagit »en våldsam svängning» i
min hithörande metriska praxis, och därvid stöder sig på ett
brev, skrivet flera månader efter det jag inlämnade min
recension till tidskriften, så bevisar han därmed intet till förmån för
sin teori. Frånsett, att mitt brev avsåg att åstadkomma en
personlig utjämning genom att påpeka den ringa skillnaden i vår
praxis, särskilt sedan jag börjat att på uppdrag tolka Iliaden
(H. själv förutsätter, att vid tolkning av grekisk hexameter
originalets större rikedom på daktyler bör eller kan inverka), så är
det visst icke fråga om någon våldsam svängning i min praxis,
endast om en av mina egna »trokéregler» föranledd
noggrannare omsikt i fråga om kategorierna, vilket torde kunna visas
därigenom, att jag nu gör en statistik beträffande 100 verser i
mitt manuskript. Jag väljer därvid samma verser som hos Lagerlöf.
Saken ställer sig då på följande sätt: a) 77 b) 18 c) 3 d) o
e) 32 f) 1 jamb g) 21. Som av en jämförelse framgår, äro
de olika grupperna nästan identiska med dem i
Horatiustolk-ningen, och statistiken visar åtminstone icke någon minskning
av trokéernas antal. Men vad som alltjämt i högsta grad skiljer
mig och H. åt, vilket han här sökt utsudda, är mitt principiella
försvar för trokéerna och hans principiella utdömande av dem,
vilket sista så mycket mer förvånar, som han har ungefär lika
många trokéer som jag. Att jag sedan måhända kan ha några
mindre väl anbragta trokéer, är ej märkvärdigare än att H. själv
i företalet till Hymner (s. 12) erkänner, att våra förnämsta
skalder alls ej sakna dylika. Men i denna sak gäller det
principen, ej eventuella fel, från vilka H. själv heller ingalunda är
fri. Han är säkert ingen mästare över oss alla andra.
Detta sista framgår i synnerhet av hans bristande öra för
cesuren. En huvudcesur måste finnas i tredje eller fjärde
versfoten, 0111 ej hexametern skall bli kakofonisk och onjutbar och
denna cesur är ytterligare omgärdad av vissa rytmiska hänsyn,
som jag redan i min recension berört. Att H. ej har öra
härför, utan format mängder av hexametrar på ett sätt, som endast
förekommer hos rena dilettanter utan metrisk skolning, är nog
för att hänvisa honom till ett blygsammare uppträdande på
metrikens fält. Det kan ju vara tänkvärt att påpeka, att ingen
av alla de hexameterdiktare, som ovan anförts, har dylika
rygg-radslösa hexametrar (Lagerlöf t. ex. har 28,000 Homerverser,
men alla med klassiska cesurer), och mitt på ridderligaste vis
givna erkännande, att dock flertalet av H:s hexametrar ha riktig
cesur, ursäktar ej felen hos de »många» andra och förtjänade
verkligen ej H:s sarkastiska och dryga uttryck, att man ju kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
