Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg. Kring den moderna svenska hexametern - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BERNHARD RISBERG
iakttaga de rätta cesurerna »för att bespara somliga critici mödan
att sitta och räkna felen». Liksom de vanliga cesurerna ej i
själva verket av H. befunnits vara en alltför »tyngande boja»
(se sid. 3 i tidskriften) för att han — i likhet med alla andra
bättre hexameterdiktare — skulle mäktat fullfölja dem en längre
dikt igenom! De 75 korrekt cesurerade verserna i början av
Batrachomyomakien synas ha varit ett genom vår brevväxling
framkallat försök, som H. ej orkade fullfölja längre. Det
förundrar mig för övrigt, att »de allra flesta och förnämsta av våra
klassici och diktare» kunnat, som H. försäkrar (har han utställt
en rundfråga?), utan att stötas läsa hans illa cesurerade eller
cesurlösa verser. Men eftersom han stöder sig på andras
omdömen, kan ju jag också nämna att de ej få, som skrivit till
mig i denna sak, i cesurfrågan helt ställt sig på min sida och i
H:s ståndpunkt sett ett bevis på hans »dilettantism», såsom en
av våra allra förnämsta rytmici skriver.
Till sist vill jag gärna instämma med H. däri, att en
genomförd manlig cesur i tredje versfoten blir genom sin enformighet
nästan olidlig (alldeles som en längre följd av hexametrar med
idel daktyler) men naturligtvis också undvikes av verkliga kännare
av hexameterns teknik.1
1 Jag har ej velat i min artikel beröra, vad som ej hör till ämnet,
men anser mig dock i en slutnot böra beklaga, att H. ansett med sin
ställning som vetenskapsman förenligt att i sina »Strödda anmärkningar»
strö in ovidkommande och ovederhäftiga, men försåtliga personliga
insinuationer och invektiv mot mig. Att han trott sig behöva göra detta,
visar tydligt nog att han funnit sakliga skäl otillräckliga, vilket visserligen
ej förbättrar hans situation. Själv vet jag med mig att icke på något sätt
ha utmanat en dylik hållning. Men då man ju icke bör ge sig själv
vitsord, torde jag här — vartill jag ock fått rätt — få anföra, vad två
synnerligen framstående klassici i brev till mig skrivit om min recension.
Den ene av dem talar om min »måttfullt skrivna, ja, vänliga recension»
och den andre skriver ordagrant: »Jag fann den (recensionen) fullkomligt
korrekt och städad i tonen, och dess sakliga skärpa torde — tyvärr/ —
vara fullt berättigad». Sat sapienti!
Linköping d. 13 mars 1927.
B. R.
Rättelse.
I »Genmäle», h. 3 sid. 96, står Röhler; läs Köhler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
