Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ivar Belanner. »Över hälften är(o)...» - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. J. Paterson—Smyth. Bibeln och dess urkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ÖVER HÄLFTEN ÄR(O) . . .» 179
mig stundom träffat på fall, då det varit nästan omöjligt att
avgöra, vad ett ord (eller uttryck) är för satsdel, eller man stått
tveksam i valet mellan flera. Därför till sist ett citat från en
uppsats av en språkman, K. G. Westman, som skriver följ.
(Ped. Tidskr. 1900, s. 289): ’En grop fodras med sten och i
denna eldas, varefter drag åstadkommes med en bläster’. Det
förefaller här onekligen ganska svårt att uppfatta ’i denna’ som
subj. till ’eldas’ ...» [I not] »Man kan likväl rädda sig ur
denna svårighet genom att anse ’i denna’ ha på en gång subjektiv
och adverbiell funktion.» Jvar ÄWr>
Anmälningar och recensioner.
J. Paterson-Smyth. Bibeln och dess urkunder.
Bemyndigad översättning från engelskan av Torsten Ysander.
Uppsala 1927. J. A. Lindblads förlag. 192 sidor. Pris kr. 3: 75.
Författaren skildrar huru de gammaltestamentliga böckernas
handskrifter kommit till oss på en vansklig väg genom avskrivares
händer, och han söker besvara frågan huruvida vi äga dessa
böcker i samma skick, vari de utgingo ur de ursprungliga
författarnas händer. Arbetet består av trenne delar. Den första
behandlar de gamla hebreiska urkunderna och frågan om deras
riktighet. Den andra berättar om övriga gamla urkunder och
deras användning vid granskning och korrigering av de hebreiska.
Den tredje delen utgöres av en serie enkla exempel för att visa
hur denna granskning och korrigering gått till.
Enkelt, lättfattligt och synnerligen instruktivt redogöres för
det hebreiska skrivsättet och framhålles huru lätt misstag kunna
uppkomma, emedan den hebreiska skriften är en enbär
konsonantskrift, och vidare flera konsonanttecken så lika varandra, att de
mycket lätt kunna förväxlas. Härtill kommer, att då varje rad
utgör en fortlöpande serie av bokstäver, det lika lätt kan inträffa,
att ett ord blir felaktigt uppdelat i tvenne, eller att tvenne ord
bli förenade till ett.
Den äldsta bevarade hebreiska handskriften är av föga äldre
datum än omkring år 1000 e. Kr. Förklaringen härtill ser
författaren säkerligen med rätta däri att judarna alltid på ett
vörd-nadsfullt sätt förstörde en handskrift, som av någon anledning
blivit utdömd såsom obrukbar. Detta skedde för att den icke
skulle falla i de otrognas händer. Trots allt detta äro
avvikelserna i de olika texterna förunderligt små och i sak obetydliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
