Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Fredrik Dahlbom. Den svenska folkskolans kristendomsundervisning 1842—1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 O
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 8 I
till det resultatet, att folkskolan under perioden saknade lämplig
lärobok i kyrkohistoria.
Bokens andra avdelning handlar om lärarutbildningen, och
här ger författaren en synnerligen intressant framställning om
kristendomsundervisningen vid en del folkskoleseminarier dels
på grundval av Fr. Lundgrens handböcker i katekes och biblisk
historia, dels med tryckta eller otryckta elevanteckningar som
källor. Han visar, att seminarieundervisningen före 1914 stod i
beroende av Preussen, där de s. k. Stiehlska regulativen av år
1854 begränsade kurserna vid seminarierna ungefär till
folkskolekursernas omfång. Utbildningen blev härigenom ytterst torftig
och kom huvudsakligen att utgöras av dressyrartade
förberedelser för kallet. På detta sätt ville man sä långt som möjligt
isolera de unga läraradepterna från allt andligt kulturliv i
nutiden, som religiöst icke var i överensstämmelse med den
dogmatiska uppfattningen av kristendomen, och som över huvud icke
hade en utpräglat konservativ karaktär. Vilken lärartyp som
kunde bli resultatet av seminariernas undervisning, därom kan
man läsa i »Skollärare John Chronschoughs memoarer». Ty
det är att märka, att Chronschoughstypen icke är uppfunnen
utan fanns mer eller mindre utpräglad i många exemplar, och
man kan tycka, att författaren icke bort alldeles gå förbi detta
för tidsläget verkligen karakteristiska arbete, som även
behandlar seminarieundervisningen. Det är betecknande för den
andliga isoleringen vid seminarierna ännu på 1890-talet, att det i
slutet av samma årtionde kunde verka som en uppenbarelse och
fullkomligt revolutionerande hos en nyss utexaminerad
folkskollärare att läsa »Bibelns lära om Kristus», som första gången
utkommit 1862. Vilket oväsen det ännu på 1880-talet kunde
framkalla, att seminarieelever misstänktes för att ha läst och att
ha tagit intryck av samma arbete av Rydberg, därom kan man
läsa i Fr. Lundgrens levnadsteckning över seminarierektorn
W. Norlén. Trycket av denna de preussiska regulativens anda,
som vilade över de svenska seminarierna, bröts helt först genom
den reform av seminarieundervisningen som genomfördes 1914.
Denna reform kännetecknades främst därav, att kurserna
betydligt utvidgades och fingo ett innehåll som avsåg att införa
eleverna i vår tids andliga kultur, i stället för att den tidigare
tendensen hade varit att noga akta sig för att lära dem förstå
deras egen tid. Författaren säger, att allmänbildningsprincipen
genom 1914 års seminariestadga segrade över
fackutbildningsprincipen, men detta synes mig icke fullt riktigt uttrycka
sakförhållandet. Seminarierna meddela nu liksom förut både all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
