Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Fredrik Dahlbom. Den svenska folkskolans kristendomsundervisning 1842—1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 8 I
mänbildning och fackbildning, men allmänbildningen, som före
1914 var av torftigaste slag och huvudsakligen blott utgjordes
av det för fackutbildningen absolut nödvändiga, fick genom den
nu gällande seminariestadgan ett betydligt rikare innehåll.
Sista partiet av boken handlar om undervisningens
gestaltning, och här behandlas kristendomsundervisningens förhållande
till folkskolans övriga ämnen, kristendomsundervisningens mål,
kristendomsämnets sammanhållning, lärostoffets anpassning efter
de olika levnadsåldrarna, växelundervisningen, utanläsningen,
bibelläsningen, psalmboken, kristendomsundervisningens
konfessionella ställning, varefter framställningen avslutas med en
överblick. Vid författarens påstående, att det genom den nya
undervisningsplanen för folkskolan »är väl sörjt för att intet stoff
förelägges barnen, som ligger över respektiva åldersstadiers
uppfattningsförmåga» (sid. 339), torde man icke utan skäl kunna
sätta ett frågetecken. Man kan sålunda fråga sig, om icke Jesu
tal ofta ha ett alltför abstrakt innehåll för att kunna uppfattas
av barnen under det femte skolåret, och om detsamma icke kan
sägas vara fallet beträffande en del av de stycken ur både gamla
och nya testamentet, vilka läsas i sjätte klassen.
Sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen, som skall
meddelas i sjätte klassen, måste göras ytterst enkel, om den skall
kunna uppfattas av barnen, och kan väl icke ens i denna form
väcka deras intresse. De sammanfattningar som utkommit i
tryck måste ur pedagogisk synpunkt anses vara i stort sett
misslyckade. Även Luthers lilla katekes, som skall läsas som ett
historiskt uttryck för Luthers åskådning, måste i främsta
rummet med hänsyn till formen men delvis även med hänsyn till
det abstrakta innehållet anses vara mindre lämplig för
barndomsstadiet.
Författaren gör gällande, att den själlösa utanläsningen i
samband med kristendomsundervisningen i folkskolan på
1890-talet i allmänhet var en övervunnen ståndpunkt. Detta tillåter
jag mig betvivla. Folkskolinspektörerna, vilkas berättelser
författaren här stöder sig på, voro på den tiden med få
undantag varma anhängare av utanläsningen i katekes, och deras
vittnesmål kunna därför på denna punkt icke tillerkännas högt
värde. Jag har mig bekant, att en folkskolinspektör vid denna
tid — kanske en av dem som vitsordat, att den själlösa
utanläsningen var en övervunnen ståndpunkt — vid en inspektion
förhörde en folkskoleklass i katekes på det sättet, att han lät
samtliga barnen, det ena efter det andra, läsa det stycke i
katekesförklaringen de hade i läxa ordagrant utantill och därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
