Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Fredrik Dahlbom. Den svenska folkskolans kristendomsundervisning 1842—1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 8 I
rättade även sådana »fel», som ur sakinnehållets synpunkt voro
fullkomligt betydelselösa, t. ex. »och» till »samt». Vid
Stockholms folkskolor lästes på den tiden en katekesupplaga, där
man på något sätt markerat de viktigare stycken som skulle
läsas utantill. Katekesutanläsningen florerade således ännu på
1890-talet, ja, ända till 1919, då 1878 års katekes avskaffades.
Författaren anser, att den nya undervisningsplanens
utfärdande betecknade en seger för den nya, historiskt orienterade
teologien. Detta betraktelsesätt torde vara riktigt. Men härvid
är att märka, att den nya teologien är en förmedlande riktning,
och när den avgick med seger i striden om
kristendomsundervisningen i folkskolan, så innebar detta, att även andra
riktningar fingo sina krav i rätt stor utsträckning beaktade. Att
bibelläsningen blev grundval för kristendomsundervisningen, kunde
icke annat än väcka tillfredsställelse i frikyrkliga kretsar, och
kulturradikalerna funno sina krav beaktade så till vida, som det
dogmatiska momentet trängts undan till förmån för det
historiska. Även det pedagogiska kravet på motsvarighet mellan
barnens mottaglighet och behov å den ena sidan och kursernas
innehåll å den andra sökte undervisningsplanen tillgodose, ehuru
denna grundsats icke tillämpades i den utsträckning som varit
önskvärd. Undervisningsplanens karaktär av kompromiss i den
del som rör kristendomsämnet framgår särskilt tydligt därav,
att den icke helt tillfredsställer någon riktning, icke ens den
nyteologiska. Sålunda vill man inom detta läger lika väl som
inom de kretsar, vilka stå ortodoxismen närmare, att en lärobok
i kristen tros- och sedelära skall komma till användning vid
undervisningen, och en del nyteologer yrka även på ett så starkt
framhävande av det historiska momentet, att det knappast är i
överensstämmelse med det pedagogiska kravet på enkelhet och
lättfattlighet, kanske icke heller förenligt med det etiska moment
som bör ingå i religionsundervisningen.
Författaren bedömer de förhållanden som behandlas sådana
de tett sig från en bestämd ståndpunkt, nämligen den
nyteologiska. Det är så långt ifrån, att detta är ett fel, att det väl
tvärtom måste betraktas som en förtjänst. Det slags
historieskrivning som uppkommer, när författaren saknar förmåga att
bedöma de historiska företeelserna ur enhetliga och omfattande
synpunkter, är ett oting och medför blott skenbart en högre
grad av objektivitet, än när urvalet och anordningen av stoffet
samt bedömandet av företeelserna ägt rum från synpunkter, som
äro betingade av en enhetlig och i detalj utformad åskådning.
Naturligtvis medför det intrång på objektiviteten, om synpunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
