Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Fransk skollitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 O
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 8 I
stycken synes den mig dock i åtskilliga avseenden underlägsen
ovannämda arbeten. I Collins läsebok förekomma utan tvivel
flera mycket lämpliga bitar, såsom t. ex. berättelser av Courier,
Mérimée, Victor Hugo, Balzac, France, Romain Rolland,
Tinseau m. fl., men utgivaren har å andra sidan medtagit icke
så litet av mera sekundärt intresse. För min del hade jag
föredragit, tror jag, att författarnes antal varit mindre, men att
dessa i stället varit fylligare representerade. Att med den
undanträngda och även i övrigt svaga ställning franskan i våra dagar
har på skolchemat söka giva lärjungarna några omfattande
insikter i fransk litteraturhistora genom att medtaga en mängd
kortare provbitar från ett flertal författare, tror jag vara ett ganska
hopplöst företag. Vad kunna t. ex. de nu meddelade fragmenten
av Chateaubriand ge för föreställning om den intressante
nyromantikern? Vad giva prosabitarna av Lamartine eller Victor
Hugo för idé om dessa stora skalder? Eller de små
brottstyckena av George Sand om den berömda romanförfattarinnan?
Icke heller är den f. ö. musikhistoriskt inkorrekta berättelsen av
Stendhal representativ för honom. Av Maupassant, Daudet
och Pierre Loti hade helt säkert intressantare skildringar kunnat
erhållas. Det är min bestämda uppfattning, att ett mindre antal
författare, väl representerade, varit mera ägnade att göra
lärjungarna förtrogna med några verkligt betydande verk av den
franska litteraturen. Genom att giva dem en eller annan
vacker vy, ett eller annat skönt landskap från den galliska
vitterhetens underbara land, vyer, som de kunna få i godan ro
betrakta och beundra, finge de säkert bättre insikt och starkare
intryck för livet än genom en rad snapshots, som hastigt ila
förbi.
Det vore för mycket begärt, att en dylik samling ej skulle
få upptaga stycken, som förut varit utgivna. Har ett stycke
synts en utgivare lämpligt, ligger det ju intet förvånande däri,
att en annan har samma smak. Couriers roliga »rövarhistoria»,
utgiven av Schulthess i hans Contes et récits, brukade även
förr i tiden förekomma i herrar censorers textsamlingar.
Meri-mées briljanta Matteo Falcone, senast utgiven i Brusewitz’
läsebok, försvarar sin plats överallt. Här må i förbigående påpekas
en, som jag tror, felaktig översättning. S. 192: »L’adjudant et
sa troupe se donnaient au diable (texten S. 18, r. 5) svuro
(förbannade sig) [på, att de skulle ha fatt i karlen/». Meningen är väl
snarare: »ansågo spelet förlorat, gåvo tappt, uppgåvo försöket».
Ty i texten följa omedelbart dessa ord, som förklara, att de
funno situationen hopplös: »déjä ils regardaient sérieusement du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
