Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Åhlin. Läroverksbiblioteken 3—6 - 3. Lärjungebiblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
harald åhlin
är det inte gott för lärjungarna att under terminerna hinna
läsa mer, än de äro alldeles tvungna till. »Vi ha inte tid»,
är deras stående svar, när man talar med dem om saken.
Men under ferierna ha de tid, och det vore därför ett rent
slöseri att under ferierna hålla inne de böcker, som
lärjungebiblioteket äger. Som emellertid en del lärjungar ej komma
tillbaka efter ett lov (sluta skolan eller flytta till annan ort),
måste man för ferielånen fordra borgen. Undertecknads
erfarenhet av detta slags utlåning har varit på alla sätt
synnerligen uppmuntrande.
För att lärjungebiblioteken skola bli till största möjliga
nytta, fordras det icke blott arbete och intresse från
bibliotekariens sida utan även från de övriga lärarnas. Jag
misstänker, att hittills vid många skolor de flesta lärarna sällan
ägnat biblioteket som hjälpmedel för deras undervisning någon
tanke, och biblioteken ha väl också i regeln varit sådana,
att de ej kunnat bli till särdeles stor nytta. Det är
självklart, att i framtiden särskilt modersmålslärarnas intresse
måste få påräknas. Det är vidare icke möjligt för
bibliotekarien att med anlitande av blott egen sakkunskap göra upp
förslagen till inköp för lärjungarnas referensbibliotek. Det
bör ingå i antingen huvudlärarens eller ämneskonferensernas
skyldigheter att göra sådana förslag. Då detta referensbibliotek
skall användas för en studieuppgift, given av någon lärare,
kan det befaras, att denne lägger bibliotekarien till last, om
biblioteket ej innehåller, vad den förre anser böra finnas där.
Bibliotekarien kan ej heller sakkunnigt bedöma värdet av
böcker i andra ämnen än hans egna, och har ej heller tid
att läsa så mycket, som skulle behövas. Med detta
bebehöver han hjälp, och för att hjälpen ej skall utebli, bör
det uttryckligen stadgas, vem som skall giva den.
Undertecknad skulle föredraga, att det bleve huvudlärarna, som
finge skyldigheten, och ej ämneskonferenserna. De förra äro
ej alltför betungade av sitt huvudlärarskap, bibliotekarien bör
ha en person att hålla sig till och rådfråga, och det blir
alltid mer eller mindre trassligt med allt divisionsansvar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
