Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Ragnar Numelin. Politisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
2 3
Den politiska geografien är en ung vetenskap, vilket
förklarar, att icke något sammanhängande arbete i den kommit ut
på nordiskt språk, förr än förf. till ovan nämnda arbete sökt
fylla bristen, en visserligen tacknämlig uppgift. Det var Friedrich
Ratzel, som med sitt märkliga verk Politische Geographie (1897)
blev den nya vetenskapens grundläggare. Påverkad av R, gav
Rudolf Kjellén statskunskapen en geografisk orientering (geopolitik).
Skillnaden mellan politisk geografi och geopolitik ligger enligt
förf. däri, att den förre utgår från landet, jorden såsom hemvist
för samhälls- och statsorganisation, den andre betraktar riket i
dess egenskap av företeelse i rummet, d. v. s. natursidan av
staten. Det är nog icke så lätt att distinkt markera gränsen
mellan de olika disciplinerna. Detsamma gäller om förf:s
indelning av »humanistisk» geografi i allmän sådan 1. antropogeografi,
som studerar förhållandena mellan den geografiska miljön och
mänsklig verksamhet, ekonomisk geografi, som undersöker de
geografiska förutsättningarna för det ekonomiska livet (är väl
egentligen en art av den föregående), och politisk geografi 1.
statsgeografi, vars föremål är relationerna mellan naturmiljön
samt samhälle och stat (med denna definition lika svår att skilja
från »geografisk statskunskap v).
Arbetets huvudparti utgöres av kap. III och IV, om
geografiskt miljöinflytande på statsutvecklingen, och är rikt på
givande synpunkter, som visserligen kunna väcka diskussion. Sedan
följer ett innehållsrikt kapitel om statsgränser. Förf. betonar
med rätta, att bergskedjor, icke vattendelare, äro de bästa
naturgränser, vanligen kultur- och folkskiljande i motsats till floder.
Sedan komma kapitel om staternas storleksförhållanden,
världsvälden och kolonier, samfärdselns politiska geografi och slutligen
en politisk-geegrafisk-statistisk översikt över de nuvarande staterna.
En rikhaltig litteraturförteckning lämnas till de olika avdelningarna.
Några strödda anmärkningar, gjorda vid genomläsningen, kunna
vara till nytta för en ev. ny upplaga. Sid. 6 säges, att antikens
stater före den helleniska tiden icke hade något egentligt
territorium (staten identisk med staden); här menas väl den
hellenistiska; vidare, att första (?) steget utanför denna typ
(stadsstaten) togs år 88 f. Kr., då invånarne i Latium (gäller hela Italien)
erhöllo romerskt medborgarskap, som år 300 e. Kr. (skall vara
212) utsträcktes till hela riket. Sid. 3 r heter det. att påvestolen
blev »makt» först då den förbundit sig med ett »land»; syftas
härmed på kyrkostaten, kan anmärkas, att den gav föga
makttillskott till påvestolen, vars maktperiod infaller före kyrkostatens
uppkomst. Uttrycket »stela» kustlinjer sid. 42 en väl ordagrann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
