Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ragnar Bengtson. Om undersökning av skolungdomens färgsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
RAGNAR BENGTSON
ning av vissa yrken, bör också skolan kunna ge sina lärjungar
ledning härvidlag.
Nu kan man fråga: är ej antalet färgblinda så
försvinnande litet, att man måste räkna med dem som en stor
sällsynthet, och en undersökning redan av detta skäl tämligen
opåkallad? Mina undersökningar vid Västerås gossläroverk
under läsåret 1926—1927 visa såsom resultat 7,48%
färgsin-nesdefekta. Det betyder att i en klass på 30 elever sitta
åtminstone 2 mer eller mindre färgblinda. Holmgren visar i
en sin statistik resultatet av undersökningar med sefirgarn
på 32 165 manliga individer. Antalet färgblinda uppgives
vara 3,25 %. Men han hade då ej medräknat totalt
färgblinda och fullständigt violettblinda, båda ytterst sällsynta
fall, ej heller den mycket vanliga gruppen »svagt färgsinne».
Ensamt denna sistnämnda kategori beräknas av Göthlin till
4,78 %. I tredje upplagan av Löwegrens nordiska lärobok i
oftalmiatrik beräknas också antalet färgsinnesdefekta bland
män till mellan 7 och 8 %, bland kvinnor mindre än 1 %.
Är det emellertid så, att man i varje klass måste räkna
med en eller två elever, som ha onormalt färgsinne, då är
denna defekt ej längre att anse som en sällsynthet, och en
planmässig undersökning måste anses motiverad.
Hur bör denna undersökning då lämpligast utföras? Först
måste man bestämma, vilken metod som skall användas. Vid
mina första undersökningar hade jag till mitt förfogande en
tavla av Nagels typ, återgiven i R. Paulis Psychologisches
Praktikum. Nagels metod grundar sig emellertid på
benämning av färgerna, något som redan Holmgren energiskt
fördömde. Ty det namn en försöksperson ger åt en färg, säger
ingenting om hur han verkligen också ser färgen i fråga.
Med denna metod har i en mängd fall normala förklarats
defekta och tvärtom. I det betänkande rörande ändrade
bestämmelser vid undersökning av färgblindhet, som tillkallade
sakkunniga avgåvo år 1915 \ berättas om en i Tyskland
1 Betänkande och förslag till ändrade bestämmelser vid undersökning
rörande färgblindhet, Uppsala 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
