Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ragnar Bengtson. Om undersökning av skolungdomens färgsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
RAGNAR BENGTSON
det nyligen, att en färgblind elev nnder linearritning
förväxlade röd och svart tusch på ett sätt, som gav mig anledning
tro hans defekta färgsinne vara orsaken. Belysningen var
vid tillfället elektrisk och ej vidare stark.
Färgblindheten anses numera obotlig. Någon förbättring
av densamma genom färgövningar av något slag är väl
därför ej att hoppas på. Men därav följer ej, att man utan
vidare skall avstänga färgblinda från varje sysslande med
färg. Varken i skolan eller senare undgå de att ständigt ha
beröring med färgade föremål och höra färgernas namn.
Teckningsundervisningen ger dem på ett metodiskt sätt
tillfälle att jämföra färgnamnen med dem motsvarande
färgintryck. Förmågan att rätt benämna färger kan ju härigenom
ökas, trots att det onormala i perceptionen alltjämt kvarstår.
Det är väl icke heller otänkbart, att hos ungdom, de, som
stå på gränsen mellan normalt och »svagt färgsinne», genom
övning med färger ha möjlighet till förbättring.
Vad beträffar de färgblindas undervisning i andra av
färgsinnet mer eller mindre beroende ämnen, är det klart,
att någon skillnad i uppgifter, i likhet med vad som kan ske
i teckningen, där ej kan förekomma. Men de som där
undervisa, böra dock ha kännedom om eventuella
färgblindhetsfall, så att missförstånd och orättvisor förhindras.
Eleverna äro vanligen både villiga och intresserade, när
det gäller här föreslagna prov. De färgblinda bland dem ha
i många fall förut kunskap om sin defekt. Men stundom
händer också, särskilt i lindriga fall, att de ej endast varit
okunniga om sin egendomlighet utan även i det längsta ej
vilja tro på densammas existens. En enda gång har för mig
hänt, att en färgblind genom bittra tårar visat verklig sorg
över undersökningens resultat. Vid sådana tillfällen oeh även
annars gäller for undersökaren att framställa saken i möjligast
skonsamma dager och ej göra ont värre. Då man med
Stillings metod i de flesta fall ej klart kan avgränska verklig
färgbindhet från lindrigare fel, »svagt färgsinne» m. m., bör
man heller inte använda förstnämnda uttryck gentemot ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
