Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Axel Lindqvist. Tage Nørregård. Dansk grammatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
2 3
§ 10. Possessiva pronomina. Skillnaden mellan svenskan och
danskan i bruket av självständigt possessivum, t. ex. Han var
meget ur o lig for sit o g sines (sv. de sinas) Helbred är icke
framhållen.
§ 10. 2. Anm. 2. »Objektiv» icke blott efter Det er utan
även efter Der er: Der er dem, der har truffet ham her i By en.
Anm. 3. Vacklan 1 bruket av reflexivform vid tilltal, när
en titel står i stället för pron. De: Har Fr ekenen moret sig
eller någon gång moret Dem? Har Professoren faaet sin Bog eller
stundom Deres Bog?
§ 11. hinanden: genetivformen hinandens förtjänar nämnas:
De kendte ikke hinandens Adresse.
§ 12. 4. I motsats till svenskan ofta obest. artikeln efter
saadan: at skrive saada7tt et Brev (jfr tyskan!) Som
predikats-fyllnad står saadan ofta oböjt: saadan er de Billeder, som de unge
laver. — selv oböjligt framför substantivet med betydelsen ’till
och med’ selv Köngen var der (jfr tyskan!).
§ 13, 2. der som relativpronomen numera icke efter og,
eller, men: Kongen, der overv cerede For es tillin g en o g som (icke der)
var meget tilfreds med — —
§ 13. 5. Jivis som relativpronomen även med pluralt korrelat:
Alle By er, hvis Borger e ikke havde vczret. . .
§ 14, i. hvis även pluralt: Hvis var Skyiden, Drcengenes
eler Pigernes?
2. hvad som interrogativt pronomen även framför subst.
Hvad Tid lukker De?
3. vilken åtföljes ofta av en: hvilken en Bog sagde Du?
jfr anm. vid mangen; (vanligare dock ss. i svenskan hvad for en).
§ 17. I den »fullständiga» listan över starka verb saknas
er och skriver.
§ 24. Infinitiven. Författaren kunde i detta sammanhang
ha erinrat om det verbalsubst. på -en, som i danskan kan bildas
till vilken inf. som helst för att helt enkelt beteckna handlingen
och som tillgripes, så snart nomen actionis av annan bildning
icke finnes — alltså motsvarande våra verbalsubst. på -ande och
tyskans substantiverade inf.: en Sviren (:at svire), en Bejlen (:at
bejle), vidare t. ex. Ny sen, Riden. Liksom i tyskan kunna hela
förbindelser av inf. + bestämningar substantiveras: lad voire med
den Ger en Vre vi (jfr das vor acht Uhr ins Bett Gehen).
Även en annan överensstämmelse med tyskan — och
skiljaktighet från svenskan — hade förtjänt omnämnas här, nämligen
bruket av aktiv inf. efter verba sentiendi, där vi ha passiv inf.:
Jeg har aldrig hert den Sang synge af et Barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
