Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Carl O. Koch. Ett franskt lyceum och ett svenskt annex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 CARL O. KOCH
som meddelas i franska läroverk, skulle ta för mycket
utrymme i anspråk, hur intressant det än vore att draga upp
jämförelser med undervisningen i våra egna skolor. Jag nöjer
mig därför i huvudsak med att hänvisa till den nämnda
uppsatsen av rektor Lené (Jönköpings h. a. läroverks
årsredo-görelse 1925—20) och vad kemien speciellt beträffar till en
uppsats av läroverksadj. Einar i denna tidskrift 1921, h. 10.
Som ett allmänt omdöme vill jag blott framhålla, att
undervisningen i läsämnena föreföll mig god, trots den gängse
metoden att huvudsakligen föreläsa under lektionerna och
endast anslå en liten del av dem till verklig undervisning.
Framför allt var det studiet av modersmålet, vilket låg på
en nivå, som man väl endast sällan når upp till här i landet,
samt av filosofi, vilket ämne ju har ett så ofantligt mycket
större timantal sig tilldelat och därför kan nå helt andra
resultat än hos oss. Det föreföll mig också, som om
matematiken drevs kraftigare än här hemma, fast på ett mera
teoretiskt sätt. I de moderna språken var resultatet däremot
långt ifrån lysande. Några ord kanske borde sägas om
övningsämnena. De föra i regeln en mycket tynande tillvaro.
Gymnastiken, som figurerar på schemat ett par gånger i
veckan, motsvarar ej alls vad vi här i landet kalla gymnastik.
När den överhuvud taget är något alls, tenderar den till att
bli akrobatik. Den förefaller över huvud taget ej att vara
populär. Det som däremot intresserar många av de äldre
eleverna, är fäktning, som övas frivilligt för en särskild
fäkt-mästare några gånger i veckan. Detta är ganska typiskt;
det är det, vari den enskilde kan utmärka sig, som lockar,
ej övningar i grupp. — Detsamma gäller om sången, som
föreföll mig högst försummad. I de allra lägsta klasserna
var den obligatorisk, men resultatet var ej vidare
imponerande. Det klassrum, jag undervisade i, stod genom en
trumma i någon sorts underjordisk förbindelse med
sångrummet, varför jag och mina elever fingo vårt lystmäte av
prestationerna. Programmet var emellertid ej vidare rikhaltigt.
Det var endast två sånger, som småttingarna sjöngo under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
