Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erik Noreen. Det norska riksmålets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NORSKA RIKSMÅLETS UTVECKLING
163
byggt på vestländskan, bruten, utan att en ny mer östländsk
norm hann stadga sig innan danskan kom. Ännu viktigare
var nog att de östländska dialekterna — såsom man a priori
kan vänta sig — genom inhemsk språkutveckling stå närmare
danskan (och svenskan) än vad de vestländska dialekterna
göra. Redan innan något danskt (eller svenskt) inflytande
kan påvisas och gärna är tänkbart träffar man i östnorska
diplom språkdrag, som man hittills rätt allmänt har betraktat
som danismer (resp. svecismer). Ex.
1) Danskan och svenskan ha kontraherat de gamla
diftongerna ei, au, ey, norskan har — liksom isländskan —
bevarat diftongerna, brukar man säga. Men i Ostnorge har
kontraktion i viss utsträckning inträtt, särskilt av ei och ey%
Belägg finnas redan från c:a 1300 [hera, -ce < heyra, gomi <
goymi, flere < fleiri, fter < fieir etc.).
2) Danskan har försvagat a i ändelser till -e (liksom
andra vokaler). Vanlig i östnorskan är försvagning ay ce, e
efter »lång» stavelse (kastce men fara). Exempel på denna
företeelse äro vanliga redan före 1300. Kort efter 1300 träffa
vi ytterligare exempel på vokalreduktion även efter kort
stavelse (komce, hafuce), detta i överensstämmelse med vissa
öst- och sydnorska dialekter. För den allmänna karaktären
av språket är tydligen denna punkt av mycket stor betydelse.
Även under »dansketiden» har östnorskan haft större
inflytande än västnorskan och därigenom i viss mån spelat
danskan i händerna.
Omkr. 1600 är danskans ställning som skriftspråk
be-fästad: på 1400-talet har den blivit regeringens språk, på
1500-talet kyrkans och den högre bildningens, slutligen blir
den också, sist, juridiskt språk. Språket i Norge omkr. 1600
är föremål för undersökning i Ragnvald Iversens stora och
grundliga verk »Bokmål og talemål i Norge 1560 —1630» I
(1921). Förebilden för norrmännens skriftspråk under
1500-talet är mindre den danska bibeln, som var relativt litet spridd,
mer andra reformationsskrifter, t. ex. av Hans Tausen, Poul
Helgesen, Peder Palladius. Det språk, som norska författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
