Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. August Isaacsson. Illustrerad litteraturhistoria för fortsättningsskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 anmälningar och recensioner
2 3
dock skilda meningar yppats — är dess återgivande i en
lärobok som denna olämpligt av tvenne skäl. För det första bör
en dikt refereras så, som skalden själv efter moget beprövande
velat ha den, alltså i sin slutgiltiga avfattning. För det andra
är Auroraupplagan en ytterst svåröverkomlig raritet och alltså
ej tillgänglig för de unga, som naturligtvis läsa dikten i någon
av de senare upplagorna. I alla upplagor utom den första är
det ursprungliga slutet ändrat. — Om Viktor Rydberg säges det
sid. 34, att hans poetiska alstring, frånsett en och annan dikt,
egentligen började först vid mitten av 1870-talet. Förf. menar
väl V. R:s lyriska alstring eller diktning i bunden form. Samma
överraskande förväxling av begreppen poesi och lyrik möter på
två andra ställen, sid. 38 och sid. 43. Sid. 43 förekommer
bohag som pluralform (»gamla bohag») i stället för bohagsting. I
Dalins Argus talas visserligen om »nya bohag» och i en dikt av
Levertin om »lustiga och lantliga bohag», men i modern prosa
torde ordet böra betraktas som singulare tantum. Om kavaljererna
i Gösta Berlings saga heter det sid. 51, att de i sin glada
sorglöshet »företräda en mera barnslig ålder än vår». Ålder bör
väl här bytas ut mot tid eller tidsålder. —
I närvarande kulturskede, då vetandet alltmer demokratiseras
och populariseras, då ytlig halvbildning mer och mer får gälla
som verklig kunskap, antaga skolornas kursplaner, som nogsamt
känt är, ett allt lärdare utseende. Kyrkohistoria och
litteraturhistoria skola inträda på åldersstadier, där det på grund av
elevernas ringa allmänna utveckling inte kan bli fråga om grundlig
och sammanhängande kunskap i dessa ämnen. Resultatet blir ett
ytligt kvasivetande, som har föga värde och därtill ofta
åstadkommer den bedrövliga effekten, att de, som ännu intet veta,
tro sig veta allt. Är det så, att den knappt tillmätta tiden eller
lärjungarnas brist på mognad inte medger en fullständigare och
bättre avvägd kurs i svensk litteraturhistoria än den, som bjudes
i föreliggande lärobok, då vore det utan tvivel bättre att låta
litteraturhistorien fara och inskränka sig till den under
förutsättning av lämpligt, ej för ensidigt urval alltid nyttiga
litteraturläsningen. En framställning av den svenska romantiken, i vilken
Atterbom och Stagnelius oklart skymta som ett par intresselösa
och konturlösa dimfigurer, kan ju inte ge något som helst
begrepp om svensk romantik. Och den, som inte får något
begrepp därom, får heller ingen verklig kunskap i svensk
litteraturhistoria; romantiken är ett svårt, men viktigt kapitel och kan
icke åsidosättas, utan att det hela snedvrides. Luckor uppstå
överallt, och det historiska sammanhanget brytes. Anmälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
