Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. J. Hjalmar Forsberg. Förstående och minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
anmälningar och recensioner 2 3
man vid denna analys icke kommer tillbaka till problemet om
det psykiska innehållets beskaffenhet, ett problem som icke torde
vara så lätt att skaffa ur världen, som författaren i de nyss
anförda raderna tänkt sig. Detta synes han också i den
omedelbart följande framställningen indirekt medgiva. Här heter det
nämligen, att en analys visar, att de reala sammanhangen eller
strukturerna i medvetandet alltid omfatta både sensoriska och
icke sensoriska element (s. 45), och längre fram (s. 47) säges
det till och med, att det för författarens undersökning viktigaste
problemet är »frågan om förhållandet mellan de mer omfattande
enheterna i medvetandet (komplexerna eller gestalterna) och de
element eller delar, som man åtminstone abstraktionsvis kan
urskilja hos dessa». Här synes mig författaren själv ha kommit
tillbaka till det problem, som han nyss förut velat avskaffa.
I avdelningen om förståendet behandlas det intentionala
vetandet och andra arter av psykiskt innehåll, och även denna
framställning visar, att författaren ansett sig vara nödsakad att
träffa ett val mellan de båda alternativen sensism och
tankepsykologi. Han har, som nämnt, gjort det på det sättet, att han
anslutit sig till tankepsykologien. Detta visar sig redan därav,
att han upptagit det intentionala vetandet till behandling, vilket
sensisterna ej veta något om. På denna punkt synes mig dock
författarens uppfattning ha varit något oklar.
Det intentionala vetandet betecknas (s. 86, 87) som
sfärmedvetande, regelmedvetande och relationsmedvetande, och här
erinras i anslutning till James om att det kan framträda som ett
slags »frans» kring de åskådliga komplexerna. (I förbigående
kan anmärkas, att denna James’ »frans» aldrig synts mig vara
ett träffande uttryck för den psykiska verkligheten.) »De
intentionala elementen representera företrädesvis relationerna inom en
större komplex och så till vida själva grundschemat» (s. 87).
Det intentionala vetandet kan även vara ett vetande om färg,
om antalet element i den visuella bilden, om det föreställda
objektets relation till andra objekt osv. (s. 111). Allt detta torde
vara riktigt: vilken kunskap som helst om ett objekt kan vara
av intentional, dvs. icke åskådlig art. Vad man här saknar, är
påpekandet, att det intentionala vetandet även och framför allt
innesluter jagets relation till objektet. Att de intentionala
elementen äro av intellektuell natur, är egentligen överflödigt att
påpeka, men på s. 108 förekommer detta påpekande i ett sådant
sammanhang, att man kunde tro författarens mening vara den,
att dessa element kunde ha annan natur.
Om det mellan de tydliga föreställningarna och det inten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
