Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Odhner-Westman. Lärobok i fäderneslandets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
sammaste att skildra för här avsedda åldersklass, fått på sin lott
blott en halv sida, då däremot en sådan bagatell som uppträdet
i bondeståndet 1755 fått en hel sida och 1772 års statsvälvning
lika mycket. O m Gustav IV Adolf heter det, att han var dum
och envis. I tidigare upplagor står uttrycket inom citationstecken
och nämnes Gustav III som sagesmannen. Genom uteslutning
av dessa tillägg får det en annan färg och borde rättvist ändras
till »inskränkt och envis» — icke alldeles detsamma,
Det andra häftet omfattar forntiden och medeltiden. Det
minskade timantalet och den i samband därmed ändrade
kursfördelningen ha föranlett betydande förkortningar, för föreliggande
del av kursen en fjärdedel av föregående upplagor. Medeltidens
sista århundrade är icke utförligare behandlat än i första häftet
och utgör egentligen icke något annat än en upprepning.
Hänsyn har också tagits till den ändring i kursplanen, som innebär,
att ett och samma tidevarv skall studeras samtidigt i svensk och
allmän historia. En synkronistisk framställning på detta stadium
är dock ett pedagogiskt missgrepp. Det heter också alldeles
riktigt i de metodiska anvisningarna av 1909, att en synkronistisk
framställning av utvecklingens gång blir på sin plats först i
sjätte klassen. Varje historielärare vet, hur svårt ett synkronistiskt
betraktelsesätt är för lärjungar även på ett högre stadium, och i
de lägre klasserna verkar parallelläsning av svensk och allmän
historia förvirrande. Det tycks av kursplanens ordalydelse vara
meningen att börja med den allmänna historien, sålunda Orienten,
greker och romare. Men för svenska barn borde väl svensk
historia vara den grundläggande och undervisningen i de lägre
klasserna koncentreras på denna, såsom fallet var före 1905 års
läroverksstadga.1 De sidor av den allmänna utvecklingen, som
även beröra oss, kan man med fördel få in inom den
svenskhistoriska ramen.
Trots det minskade utrymmet har förf. lyckats göra
framställningen åskådlig och lättläst och bevarat lärobokens
värdefulla traditioner, icke minst i att erbjuda läraren ett pålitligt
underlag för hans undervisning utan att göra honom beroende av
förf:s subjektiva läggning, såsom det heter i förordet till en
föregående upplaga. De ganska många tidstrogna illustrationerna
giva ett gott åskådningsmaterial. F. ö. må som slutanmärkning
sägas, att dén s. k. enhetsskolans genomförande icke medfört
någon förbättring av historiens ställning inom realskolan.
Vsbg.
1 Skall första häftet avse en sådan grundläggning, så är denna
alldeles för knapphändig och avslutas på ett för tidigt stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
