Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Fritiofs saga av Esaias Tegnér. Skolupplaga med förklaringar av Hilding Celander - Bernhard Risberg. Statius’ Silvæ. Översättning av J. E. Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
i det häfte, som enligt förordet kommer att utgivas längre fram
»till hjälp för diktens behandling, särskilt på det högre
skolstadiet». Hur som helst, så har man all anledning till tacksamhet
mot den nu föreliggande skolupplagans utgivare. Genom sitt
med lika stor pietet som grundlig sakkunskap utförda arbete
har han i ej ringa mån för Sveriges barn underlättat förståendet
av vår svenska nationaldikt. Den lilla av förlaget trevligt utstyrda
boken, vars pris måste betecknas som billigt, förtjänar att bli
använd i alla vårt lands skolor. Nils Holm.
Statius’ Silvae, översättning i originalets versmått av J. E.
Hylén, G. Österbergs Tryckeri A.-B., Nyköping 1928, pris 3 kr.
Statius är en författare, som i vår tid och särskilt i vårt
land torde vara ytterst litet känd och läst. Professor F.
Gustafsson i Hälsingfors utgav 1899 en akademisk inbjudningsskrift,
betitlad »Statii poetiska skisser», som innehåller ett fylligt
referat av Silvce med ett par små översättningsprov, och Professor
V. Lundström översatte i sin textkritiska doktorsavhandling till
Silvce (1893) en enstaka silva; det är allt. Det torde därför ej
vara ur vägen att till en början med några korta ord presentera
den romerske skalden.
Under den siste flavierns, den verksamme och duglige men
tyranniske Domitianus’, regering i Rom (81—96 e. Kr.) fanns
ingen plats för självständiga och om sitt eget värde måna skalder.
Därtill kom, att den romerska poesien dåmera befann sig i
av-blomstringens skede, huvudsakligen hänvisad till efterhärmning
av guldålderns mästare, varvid man genom en krystad och
uppskruvad diktion med överdriven ornamentering sökte ersätta
bristen på originalitet.
Två skalder från denna tid äro dock av en viss betydenhet,
i främsta rummet Martialis, den kvicke verklighetsskildraren av
spansk härkomst, som bragte den antika epigramdiktningen till
dess högsta utbildning och raffinerade tillspetsning, men
därjämte även neapolitanaren Papinius Statius, son till en berömd
lärare i poetik och retorik. Sedan Statius under tolv år varit
sysselsatt med utarbetandet av ett vidlyftigt epos efter mönstret
av Yergilius’ Eneid, »Tebaiden», med striden mellan bröderna
Eteokles och Polyneikes som ämne, upptog han på äldre dagar
Akilleus’ hela liv till ämne för ett epos, varav han dock blott
hann att fullborda två sånger. Hans stora epos beundrades
mycket av samtiden, men med undantag av någon enstaka
episod, jämförelse eller vers, som lyckats honom, är hans
framställning för moderna läsare nästan onjutbar. Däremot är hans lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
