Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Paul Häberlin. Föräldrar och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diakonistyrelses bokförlag, Stockholm 1928. 84 sidor. Pris
kr. 1:50.
Översättaren säger i inledningen, att Häberlin, som är
professor i pedagogik vid Basels universitet, visar sig ha en
välgörande sund uppfattning i frågorna om »instinkterna,
impulserna, drifternas och komplexens roller i själslivet», och att han
»med säker hand har sovrat ut psykoanalysens fruktbara idéer
från dess fantastiska beståndsdelar och förvridna utväxter». Härav
kan man få den uppfattningen, att författaren är
erfarenhetspsykolog, och att han upptagit de psykoanalytiska idéerna blott
i den mån de befunnit sig i överensstämmelse med hans egen
erfarenhet. Man går därför till läsningen av boken med vissa
förväntningar. För min del får jag emellertid bekänna, att de
förväntningar jag ställt på en bok sällan blivit så grundligt svikna
som i detta fall. Det är mig omöjligt, att i min egen erfarenhet
finna ankytningspunkter till författarens påståenden och reflexioner,
och hela framställningen ter sig därför uppkonstruerad och
verklighetsfrämmande. Förmodligen måste man vara psykoanalytiker
av Freuds skola för att kunna uppskatta, vad författaren här
säger om förhållandet mellan föräldrar och barn. Han rör sig
hela tiden med tankar, som hämtats från den Freudska
åskådningen, och avviker från Freud blott i det avseendet, att han
åtminstone delvis begagnar andra termer än denne.
Författarens syfte är att visa, hur konflikter uppstå mellan
föräldrar och barn. För att förklara detta begagnar han tre
motiv: den stora missräkningen, avunden och skulden. Barnet
idealiserar föräldrarna, men detta idealiseringsbehov slappnar
med tiden, och kritiken vaknar. Författaren erkänner, att det
finns barn som genomleva övergången från den idealiserande synen
på världen och föräldrarna, utan att konflikter uppstå. Men ofta
vill barnet icke släppa idealbilden utan bibehåller denna, även
när den nya, av det kritiska sinnet bestämda bilden uppkommit,
och i detta fall komma de båda bilderna att motsäga varandra.
Barnet tror, att föräldrarna förändrat sig till sin nackdel, och
följden blir en bitter, ja, tragisk missräkning, av vilken både
barnet och föräldrarna lida. I likhet med Freud uppfattar
Häberlin förhållandet mellan föräldrar och barn som erotiskt,
och ur detta könsbestämda förhållande härleder sig barnets
avund, som naturligtvis endast kan skärpa konflikten. Men till
allt detta kommer, att barnen känna sig skuldbelastade. Denna
skuldkänsla har sin orsak däri, att »fel, som blivit fasta vanor i
den tidiga barndomen, binda en vid denna tid» och tvinga
blicken bakåt. Skulden är alltid skuld mot Gud, men föräldrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
