Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Kjell Strömberg. Modern fransk litteratur från 1890 till nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 5 1
Dr Strömberg besitter nu en ovanligt ingående och
omfattande kännedom om fransk litteratur. Detta framgår redan
av flera föregående uppsatser i hithörande ämnen, icke minst av
den ypperliga Molièrestudien i Ord och Bild. Det nu utkomna
arbetet vittnar lika mycket om författarens stora beläsenhet i sitt
ämne som om hans verkligen storartade förmåga att behärska och
begränsa detsamma, så att det blir överskådligt och lättläst.
Naturligtvis är det i ett så pass kortfattat arbete, vilket
därtill har karaktär av handbok och på samma gång praktisk
uppslagsbok, omöjligt att få med allt och giva allting fullkomligt
rättvisa proportioner. Ett och annat namn kan ju bli uteglömt
och beträffande andra kan man ju tveka om, huruvida de böra
medtagas eller icke. I den annars ovanligt fullständiga raden
på författare saknar jag några ganska kända namn: pseudonymen
Jean de la Brète (Mon oncle et mon curé), Claude Dazil
(Madiette), R. Domrre (Un oncle ä tout faire), Miriam Harry,
André Lichtenberger (Mon petit Trott, Chez les Graffougnat,
Rédemption), René Maran (Batouala) samt framför allt Raymond
Escholier, vars roman Cantegril med rätta vunnit stor
berömmelse och Clément Vautel, vars »Mon curé chez les riches»
är en briljant sedeskildring. Men värdesättningen av de olika
författarna både beträffande den konstnärliga kvaliteten och den
andliga betydelsen av deras respektive verk måste ju under alla
förhållanden bli i hög grad beroende av det subjektiva omdömet.
Likaledes är det en smaksak, i vad mån man vill låta den
franska publikens eller sitt eget omdöme om en författare och
dennes verk fälla utslaget. Den objektiva sanningen — om den
den nu över huvud taget existerar, när det gäller litterära eller
kulturella frågor — är svår att nå fram till och säkert uttala sig
om. Men man måste vara dr Strömberg tacksam för hans klara
framställning och hans vida synpunkter samt hans fina förståelse
för de många olika och till uppfattning och utgångspunkt så vitt
skilda stilideal, livsåskådningar och miljöer, som giva den franska
litteraturen en så rikt facetterad form och ett så skiftande
innehåll.
Boken omfattar litteraturen från omkring 1890, d. v. s.
ungefär från naturalismens död, till närvarande tid. I ett
inledningskapitel framhålles, att naturalismens bankrutt sammanhänger
ungefär med framträdandet av filosofen Bergson, vars inflytande
såväl på det andliga livet i allmänhet som på litteraturen varit
synnerligen stort. Romanen, denna konstform, som tydligast
avspeglar den litterära utvecklingen, intar också lejonparten i
Strömbergs framställning. Paul Bourget är den förste, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
