Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Kjell Strömberg. Modern fransk litteratur från 1890 till nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
5 1
kärapar naturalismen och banar väg för ny idealism och ny
moralisk anda. Anatole France låter sin ironi spela fritt över
samtida problem och historiska händelser: i honom fick den klassiska
intellektualismen, Voltaires anda, sin sista representant. Och
Maurice Barres skapar hos sitt folk en ny sinnesart, en
fördjupad fosterlandskärlek. Mot Barres ensidiga nationalism reagerar
Romain Rolland med sin internationalism, sin europeism, och båda
författarna söka i långa romansviter giva en syntes av fransk
mentalitet efter 1870. Samma diskussion mellan det katolska,
reaktionära, nationalistiska Frankrike å ena sidan och det
protestantiska, ateistiska, kosmopolitiska Frankrike å den andra
representeras av Charles Maurras och den mycket, icke minst i
sitt hemland, omstridde men onekligen högst originelle André
Gide, vilken mer än de flesta torde ha satt problem under
debatt och vars inflytande på den yngre författaregenerationen varit
mycket stort.
I kapitlet »Moralism och regionalism» berör förf. bland annat
de många intressanta bygdeskildringar, som utmärka den
modernare franska litteraturen. René Bazin besjunger den franska
landsbygden, särskilt Elsass. Henry Bordeaux låter merendels
Savojens blånande berg bilda bakgrunden för sina tragiska eller
idylliska skildringar. Boylesve förlägger sina berättelser till
Loirelandskapets pittoreska småstäder och yppiga parknatur. Estaunié
låter gärna handlingen i sina känsliga, djuptänkta och skickligt
uppbyggda verk spela i Bourgogne och dess huvudstad Dijon.
Såsom ett värdigt motstycke till Selma Lagerlöfs »Jerusalem»
eller Hamsuns »Markens gröda» får man kanske betrakta den
präktiga bonderomanen från det franska Canada, Marie
Chap-delaine, av Louis Hémon. Närbesläktad med Hémon är Ernest
Pérochon, som skildrar folket från Vendée, det för sin starka
konservatism i politiska och religiösa ting historiskt märkliga
landskapet. Det halvt troglodytiska livet på några av modern
civilisation föga berörda öar i Loire-deltat skildrar Chateaubriant
i »La Brière». Den frodiga bygdelitteratur, som nu
uppblomstrat, uppmuntras ivrigt från akademiskt håll: Frankrike vill visa,
att det är det stora bondelandet, att det icke på något sätt är
identiskt med det moderna Babylon — Paris.
I romanen kämpa de olika riktningarna i religion och
politik mot varandra. Nationalism och nykatolicism representeras,
utom av Maurras, av Léon Daudet, större som polemiker än
som romanförfattare, av Maritain och Massis, båda ärkekatolska
kritici, av skalderna Péguy och Claudel, av vilka den sistnämnda
är den katolska renässansens store skald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
