Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - August Johansson. Från Norges skolvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN NORGES SKOLVÄRLD
163
i spetsen för denna uppsats. Att fästa uppmärksamheten
vid denna skrift är huvudsyftet med dessa rader; de komma
sent, men bättre sent än aldrig.
Skriftens titel utgår från den tanken, att festföremålens
verksamhetstid i väsentlig grad sammanfaller med en bestämd
period i den norska högre skolans historia, vilken period nu
anses lida mot sitt slut. Den lag, som för närvarande gäller
för det högre skolväsendet i Norge, är Lov om høiere
almenskoler av 27de juli 1896, fastän under årtiondenas lopp
i mångt och mycket modifierad. Den generation av
skol-män, som de fem tillhörde, och inte minst just de fem själva
ha deltagit i denna lags förberedelse och utformning och
framför allt i dess omsättande i levande liv och dess successiva
omformning. Under senare år — framför allt, kan man väl
säga, sedan 1911 — har det emellertid höjts allt kraftigare
rop på en omformning av det högre skolväsendet, så grundlig,
att det inte längre skulle kunna räcka med successiva
modifikationer utan skulle krävas en fullständig nydaning. Det
ingår inte i syftet med dessa rader att vare sig referera eller
värdesätta dessa krav. Men så mycket kan man väl utan
risk för orättvisa säga, att de utgå mer från politiska än från
pedagogiska synpunkter och i hög grad gå i »enhetsskolans»
tecken. Sin senaste frukt hava dessa krav satt i den förut
nämnda »parlamentariske skolekommissjons» betänkande, i
vars utarbetande, såsom också förut är sagt, en av de fem
har tagit ledande del. Detta betänkande har från den högre
skolans män i stort sett fått ett allt annat än välvilligt
mottagande; men så gott som överallt, även på de mest kritiska
håll, tycks råda den uppfattningen, att vad resultatet än må
bli, så kan det icke bli ett väsentligt kvarstående på 1896
års lags grund — den tid, som präglats av denna lag, lider
mot sitt slut.
Mot bakgrunden av denna uppfattning av de fem såsom
icke blott typiska representanter utan ledande personligheter
för ett bestämt, ganska tydligt avgränsat skede i den högre
skolans historia bör man läsa boken. Dess bidrag, 26 upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
