Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - August Johansson. Från Norges skolvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
AUGUST JOHANSSON
satser av lika många författare från skolans och vetenskapens
värld, hava stort, om också naturligtvis växlande intresse
vart för sig; men än större blir intresset, inte minst för en
läsare från ett land med på en gång så närbesläktade och
så avvikande förhållanden som Sverige, om man ur nyss
angivna synpunkt, vilken helt visst även är redaktionens,
betraktar dem som en enhet. Även på denna punkt måste jag
avstå från vare sig referat eller kritik och nöja mig med
några antydningar om det rika innehållet.
Den svenske läsare, som är relativt ofullständigt inne i
norska skolförhållanden, bör kanske börja med den sista
uppsatsen, »1896—1927» av föreståndaren för »det pedagogiske
seminar» i Oslo, motsvarigheten till vår provårsinstitution,
rektor C. Knap, vilken liksom Ræder varit medlem av
skol-kommissionen och sedermera i tal och skrift uppträtt till
förslagets försvar. I uppsatsen framträder emellertid intet
stridshumör; det är en rent saklig redogörelse för utvecklingen
från 1896 års lag till 1927 års betänkande. Möjligen står den,
just på grund av sin objektiva saklighet, i fråga om
omedelbart intresseväckande framställningssätt tillbaka för vissa av de
andra uppsatserna. Men den ger den rätta bakgrunden för
uppfattningen av dessa andra — och »Forkundskaber ere
nyttige», vill jag minnas att H. C. Andersen säger. I
uppsatsens slutord betecknar författaren det rent pedagogiska
arbetet såsom periodens viktigaste insats i skolans
utveckling. I organisatoriskt avseende må det ha vilat något visst
oklart och ofullgånget över tiden, men »det er fremfor allt
dette indre, pedagogiske liv som gir skolen av 1896 dens
blivende verd. I nøie sammenheng med dette liv — som
medvirkende årsak ikke mindre enn som virkning — står
en betydningsfull vekst i pedagogisk interesse hos skolens
lærerstann, en interesse som præger dens arbeide med
friskhet og initiativ.»
Vissa av uppsatserna behandla förutsättningar, förebilder
och förarbeten för 1896 års skolordning. Detta är framför
allt fallet med rektor J. Fr. Voss’ »Nokre fyresetnader, euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
