Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - August Johansson. Från Norges skolvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN NORGES SKOLVÄRLD
169
Rektor M. Alfsen skriver om »De kommunale skoler som
ledd av vort høiere skolevæsen. Et tilbakeblikk.» Rektorn
vid landsgymnasiet i Voss P. Biix ger under rubriken
»Lands-gymnasi» en kort redogörelse för denna skolforms uppkomst
och uppgift. Här ha vi — i motsats till vad som nyss
nämndes — ett fall, då Norge har en skolform, som vi sakna.
Jag skall inte här närmare gå in på densamma men vill dock
peka på den såsom värd uppmärksamhet.
Så ha vi några uppsatser, som ligga mer på sidan om
bokens allmänna inriktning.
Professor S. Sæland talar under rubriken »Universitetet
og skolen» för ett närmare samarbete mellan dessa två
institutioner, särskilt i det avseendet att allt flera må gå vägen
till skolans lärartjänster genom högre akademiska studier
och biträdande akademiska lärartjänster. Han säger: »Veien
fra de forskjellige videnskabelige tjenestestillinger ved
Universitetet til skolene holder på å gro til. Og det er grunn
til å overveie om ikke både universitetet og skolen vilde ha
fordel av at denne vei tvertimot blev en alfarvei.» Han
tilllägger: »Dette er som bekjent tilfelle i vårt naboland Sverige.»
Och så är större delen av uppsatsen ägnad åt vår
docentinstitution. Framställningen vore värd begrundan inte minst
av dem i vårt land, som se snett på läroverksstadgans »andra
befordringsgrund». Vi ha här ett exempel på en erfarenhet,
som man nu för tiden i stor utsträckning får göra i våra
grannländer, nämligen att Sverige i mångt och mycket
betraktas som ett lyckligt och efterföljansvärt mönsterland.
Uttryck för denna uppfattning strömma en till mötes även i
sådana sammanhang, då det omöjligen kan vara fråga om
hövlighetsfraser utan tydligen är hjärtats uppriktiga mening.
Någon gång kan denna erfarenhet vara på en gång muntrande
och generande, då de gjorda uttalandena vittna om den väl
ganska allmänmänskliga benägenheten att idealisera sådant,
som man föga känner till. Men vida oftare och i vida högre
grad är den värmande och lyftande. Personligen har jag
dock framför allt känt den förödmjukande; den väcker högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
