Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Th. Mazer. Historisk religionsundervisning. En personlig bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK RELIGIONSUNDERVISNING
1 7 7
Historisk religionsundervisning.
En personlig bekännelse.
Av Tli. Mazer.
När jag för ett halvt sekel sedan började att i denna
tidskrift uttala mina tankar om skolans
kristendomsundervisning, kretsade alla mina förslag kring de två yrkandena:
undervisningen bör bliva historisk och biblisk. Och ännu i
denna dag är i den delen min ståndpunkt alldeles
oförändrad.
Detta oaktat är jag den mest avgjorde motståndare till
den undervisningsplan, som fått sitt uttryck i vår nyaste
skollag, ehuru denna plan just berömmer sig av att framför allt
tillgodose de historiska och bibliska intressena. Man har
således olika tankar om arten av den historiska metod, varom
här är fråga, såväl som om arten av det bibelstudium, som
bör förekomma i skolan.
Den moderna ståndpunkten både beträffande historia
och bibel har för ej länge sedan med all önskvärd tydlighet
hävdats av teol. d:r Gierow i en artikel i Svenska Dagbladet
för 14 okt. 1928. Den bär titeln: »Skolornas bibelkunskap
förr och nu». Den bör naturligtvis egentligen läsas i dess
helhet; men ståndpunkten torde dock kunna sägas vara klart
angiven med följande ord: »Den s. k. frälsningshistoriska
synpunkten, raka motsatsen till historisk, fick dominera. Man
behandlade dessa ålderdomliga berättelser, som det
Israelitiska folket hade att förtälja om världens ursprung och
människornas syndafall, såsom utgångspunkten för denna
frälsningshistoria samt lade in i dessa berättelser senare tiders
dogmatiska spekulationer».–-»Samma pragmatisering
var genomförd vid behandlingen av patriarkerna». — — —
»Till denna pragmatism hörde den fullständigt skeva bild, den
gamla undervisningen gav av Israels storslagna profeter, vilkas
betydelse i religionernas historia ej kan överskattas. Deras
stora gärning — gudstankarnas utveckling och deras egen
rôle av tidens religiösa och etiska samveten samt av vakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
