Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Folke Borg. Anders Lindén. Berättelser om djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 222 1
Den bok, vars titel läses här ovan och som nu utkommit i
sin tredje upplaga, torde vara välbekant för våra biologilärare
och kanske ännu mer för folkskollärarna. Under nära tre
decennier eller sedan 1900, då första upplagan utkom, har den varit
flitigt använd vid naturkunnighetsundervisningen särskilt i
folkskolan, för vilken skola den också främst är avsedd. I stort
sett har den varit väl värd denna popularitet.
Utvecklingen rider emellertid fort nu för tiden, och detta
icke minst vad gäller naturvetenskapen. När därför 28 år efter
första upplagans utkommande en ny och efter allt att döma
oförändrad upplaga lämnat trycket, kan det kanske vara skäl i
att något närmare granska densamma. Vad som först faller i
ögonen är det stora antal djur som behandlas: boken innehåller
ej mindre än 41 kortare berättelser och i dessa figurera
representanter för samtliga däggdjursordningar utom edentaterna. De
små historierna äro redligt och samvetsgrant gjorda och de
berättas på det hela taget ganska trevligt, även om den docerande
tonen stundom är väl starkt framträdande. Så långt är alltså
allt tämligen gott och väl; det är emellertid i detaljerna det
brister, såsom framgår av följande axplockning: S. 6 uppges att
gorillan lever »i de tätaste och mörkaste skogarna på Afrikas
västkust» ; hennes utbredningsområde är ju dock betydligt större,
och det kunde ju också ha varit lämpligt att omnämna
berggorillorna i Kirungaområdet. Även markattornas
utbredningsområde (s. 10) är för snävt angivet. Att säga att »bävern fordom
ibland räknades till fiskarna» (s. 19) kan nog ge anledning till
missförstånd. På tal om lemlarna (s. 29) karakteriseras
fjällhedens och björkskogsbältets vegetation felaktigt såsom bestående
av »saftlösa örter» m. m., utgörande »en klen föda» för
lemlarna; om det förhölle sig så, vore den talrika förekomsten av
gnagare i våra fjälltrakter onekligen märkvärdig! Om kaninen
(s. 40), som säges hållas som husdjur på grund av sitt
välsmakande kött — om skinnet nämnes ingenting —, uppges att den
jagas med hjälp av »en liten vessla»; i regel användes ju för
detta ändamål iller eller vanligare den illern närstående fretten.
Tigern (s. 52) säges ha sitt hemvist »i södra Asien»; om dess
förekomst vida längre mot norr nämnes intet. Det är också
grovt missvisande att beskriva detta i allmänhet fega djur på
följande sätt (s. 53): »Minst av allt fruktar han människan.
Övriga rovdjur undvika människan, då hon är beväpnad, tigern
däremot uppsöker henne» (I). Att valrossen skulle skala
musslorna, som han lever av, med hjälp av tänderna och tungan
(s. 144) är mig veterligt obestyrkt och låter mycket osannolikt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
