Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Hjalmar Alving. Svensk litteraturhistoria I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1 9
vid en ganska summarisk behandling. Det synes omotiverat att,
som förf. gjort, åt tiden före Dalin anslå ett utrymme av 142
sidor. Kapitlet om den fornisländska litteraturen upptar i lektor
Alvings bok ej mindre än 33 sidor, efter anmälarens mening
minst 20 sidor för mycket. Den isländska skaldediktningen
ensam har fått 6 à 7 sidor, ehuru den är av så ringa värde, att
den knappt behövt omnämnas annat i förbigående. Ett kapitel,
som förefaller bra onödigt, är längre fram det om Gustav Vasa som
brevskrivare och vältalare. I Odhner-Westmans historia har
ungdomen ju lärt känna den store riksbyggmästaren även som talare.
Kapitlet om reformationstidens ballader och anonyma lyriska
dikter är, om inte nelt obehövligt, åtminstone alldeles för långt.
Om Skogekär Bergbo och Petrus Lagerlöf kunde våra
gymnasister gärna fått sväva i okunnighet. Alltför vidlyftiga synas
kapitlen om Birgitta (7 sidor), riddardiktningen (3 sidor),
rimkrönikorna (4 sidor). Väl utförligt behandlas pretiositet och
marinism, på 2 hela sidor. Kapitlet om drama och teater under
1600-talet (5 sidor) kunde nog förkortats ansenligt. Det annars
intressanta kapitlet om 1600-talets språk- och fornforskning är
också bra långt (6l/a sida). Att förf. kan fatta sig kort, när han
vill, det har han visat, då han av medeltidsballaden givit en
utmärkt framställning på blott 4 sidor. I allmänhet måste dock
sägas, att om Mjöberg här och där är väl knapphändig, så gör
sig denne författare saker till alltför stor utförlighet. Det ser ut,
som om han velat undvika Mjöbergs Scylla och just därför råkat ut
för Charybdis. Angående det omfång, som en litteraturhistorisk
lärobok för gymnasiet bör ha, kunna naturligtvis meningarne vara
delade och äro faktiskt delade. Den ene önskar en utförligare
bok, den andre en kortare. En lärare, som i likhet med
anmälaren vid sin undervisning begagnar sig av föredragsmetod,
vill nog helst ha en kort bok, att användas huvudsakligen vid
läxförhör och repetitioner. Förf., som förutsett, att hans bok
kommer att klandras för alltför stor vidlyftighet, försvarar sig
i företalet mot eventuella anmärkningar av denna innebörd. Han
säger, att han med flit gjort framställningen »så pass bred och
fyllig, att den blir läsbar icke blott som läxbok utan som bok»,
och att han »med tanke på de intresserade lärjungarna hellre
tagit med litet för mycket än för litet». Att förf:s arbete är i
hög grad »läsbart även som bok» är otvivelaktigt, men det hade
det nog blivit även med starkare begränsning av stoffet. Ingen
kan påstå annat än att Mjöbergs bok, så kortfattad den än är,
fyller detta krav på läsbarhet. Faran med att hopa för mycket
stoff i en lärobok är den, att allt — rubb och stubb — kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
