Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Hjalmar Alving. Svensk litteraturhistoria I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
3 1 9
att inpluggas av mindre intelligenta lärjungar och av mindre
intelligenta lärare att fordras. Vad de intelligenta och särskilt
intresserade lärjungarne angår, ha de ju i litteraturanvisningarne,
vilkas värde förut påpekats, en utmärkt vägledning vid sina
eventuella självstudier. —
Framställningen av den fornisländska litteraturen och av den
svenska litteraturen före Dalin (»den svenska litteraturens äldre
och torftigare skeden») är inte bara lång i och för sig utan
måste också betecknas som oproportionerligt lång i förhållande till
det sidantal, som beräknats för allt det följande. Denna
disproportion urskuldas av förf. därmed, att han funnit läroboken
mindre nödvändig i 31e och 41e ringarne, där lärjungarnes
självverksamhet i större utsträckning kan anlitas. Han menar också,
att våra klassiska författare från 1700- och 1800-talen äro
jämförelsevis lätt tillgängliga, och att ungdomen kan stifta
bekantskap med dem direkt i deras egna verk, utan lärobokens
förmedling. Bokens framställning av de senare, klassiska skedena i
vår litteratur kan därför, menar han, utan olägenhet vara mera
kortfattad. Anmälaren tvivlar för sin del på hållbarheten av detta
resonemang. Han tycker sig ha funnit, att både Bellman och de
stora romantiska skalderna från 1800-talets början äro ganska
svårbegripliga för vår tids ungdom. Våra gymnasister, även latinarne,
sakna den klassiska skolning, som behöves för ett verkligt
förstående av de äldre 1800-talsskalderna. Ej nog med att dessas
anknytning till antik filosofi (platonism och nyplatonism) för de
unga är en hård nöt att knäcka. Den från antiken hämtade
mytologiska och historiska apparaten hos både 1700-talets och
det tidigare 1800-talets skalder gör dem också i viss mån
svårtillgängliga. Det är mycket, som en lärare nu måste förklara
vid läsningen av Tegnér, Stagnelius och Bellman, och mycket
behöver också förklaras i läroboken. Då härtill kommer, att vår
tids ungdom faktiskt är mindre litteraturintresserad än de
närmast föregående generationerna, har man nog anledning att ställa
sig en smula skeptisk i avseende på omfattningen och utbytet
av gymnasisternas supponerade självstudier i vår klassiska
litteratur. —
I sin sakrika och fylliga framställning gör sig förf. sällan
skyldig till underlåtenhetssynder. Som en sådan skulle det dock
kunna betraktas, att ordet Dudctim ej förklarats. Då Spegels
Guds verk och vila avhandlas, hade man väntat sig, att förf.
framhållit det märkliga företalet »Till poesiens rättsinniga älskare»,
liksom den ståtliga inledningshymnen på rimmad hexameter. • I
sammanhang med redogörelsen för 1600-talets psalmdiktning hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
