Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Ernst Tham. Die Poggenpuhls von Teodor Fontane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
3 1 9
Författaren torde väl knappast vara mera allmänt känd i Sverige.
För den, som skriver dessa rader, och måhända för mången
jämte honom, var han icke mer än ett namn, men i Tyskland
åtnjuter han ett gott och säkerligen välförtjänt anseende.
Namnet Fontane klingar ju allt annat än tyskt; bäraren var också
född av franska föräldrar, men är själv tysk alltigenom, till lynne
och gemyt en äkta brandenburgare. Att han ej hör till den
sista uppsättningen av skönlitterära skriftställare, det märker man
redan vid första bekantskapen, och det blir ytterligare klart, när
man får veta, att hans litterära bana tar sin början år 1849.
Under ungdomen hade han, for att förvärva sitt uppehälle, varit
hänvisad till helt annan sysselsättning, och det är först
jämförelsevis sent som han kan följa sin egentliga kallelse, men sedan
utvecklar han, allt intill den sena ålderdomen, en utomordentlig
arbetsförmåga. Man imponeras inför anblicken av den 70-årige,
som går upp i sitt arbete, vars tanke är så klar, vars fantasi
icke sinar, vars penna aldrig vilar. Han var verksam som
journalist, krigskorrespondent (han var med under fälttåget 1870),
reseskildrare och romanförfattare. Romanen, med skildringar ur
samtidens liv, livet inom borgerliga kretsar, är den genre han
företrädesvis odlar under den senare delen av sin bana, och det
är med den, han egentligen förvärvar sin popularitet. Den lilla
berättelse, som här presenteras, hör in bland hans sociala
romaner. Det är skildringen av en Berlinerfamilj med gamla
historiska traditioner och i små omständigheter, av de
ansträngningar och uppoffringar, med vilka den måste trots de senare
söka hävda de förra. Boken avspeglar väl också på sitt sätt
den gryende omvälvningen i tänkesätt och levnadsmaximer, som
efter krigsåren 1870—71 och det nya Tysklands grundande
undan för undan utvecklas till demokratiens övervikt vid och
efter sekelskiftet.
Berättelsen är enkel, men underhållande. Personerna, som
möta i densamma, äro människor, sådana de förekomma i det
vardagliga livet, man känner igen dem med deras svagheter och
älskvärda sidor och följer med sympati deras öden. Allt är så
naturligt, inga underbara komplikationer, där förf. har torterat
sin hjärna för att få fram något dittills oanat eller osett. Stilen
flyter välgörande lugnt, är vårdad utan tyngande överarbetning,
fri från den förkonstling och avsiktliga vårdslöshet, som så ofta
går igen i de yttersta dagarnas skönlitterära alstring. Det är en
god lektyr, som här bjudes, och rec. tvivlar ej på, att den kan
bjuda intresse jämväl åt ungdomen, äldre elever. Utgivarna
markera ej, för vilka av skolans avdelningar de tänkt sig boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
