Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Ernst Tham. Gustav Freytag. Die Journalisten. Med anmärkningar av G. Kökeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 O
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Gustav Freytag: Die Journalisten med anmärkningar
utgiven av Gustav H. Kökeritz (reviderad upplaga) Gebers
språktexter. Stockholm.
Det är en gammal bekant, om ej i ny dräkt, så dock i ny
upplaga, som här presenteras för skolvärldens läsare. Freytags
namn hör ju emellertid till dem, som ej dö ut, hur än de
litterära smakriktningarna växla. Han är författaren med den rika
alstringskraften, vars penna aldrig vilade och vars omfångsrika och
olikartade verk fylla oss med häpnad. Hur har den diktande
fantasien kunnat frambringa så mycket! Hans böcker, fast de ej
äro från i går, kunna ännu alltjämt läsas med intresse. Skildringar
ur det vanliga borgerliga livet, så verklighetstrogna som »Soll und
Haben» eller »Die Verlorene Handschrift», komma nog att stå
sig hos eftervärlden, inför litterärt intresserade och omdömesföra
läsekretsar, långt efter det dagens hypermoderna bidrag med sina
komplicerade s. k. problemställningar funnit ett vilorum på botten
av den mörka flod, som kallas Lethe.
Freytag började sin litterära bana som dramatisk förf., och
redan 1852 utkom »Die Journalisten», vilket stycke Fr. Kluge
betecknar som »eines der feinsten deutschen Lustspiele». Det
uppfördes första gången 1853 och har sedan åter och åter givits på
Tysklands dramatiska scener samt städse kunnat glädja sig åt
publikens sympatier.
Den som skriver dessa rader bekänner gärna, att han för
sin del ej är vän av dramatisk litteratur som skoltexter, framför
allt icke klassiska dramer. Hans egna erfarenheter ha varit allt
annat än uppmuntrande. Den episka genren har avgjorda
företräden i varje fall där det gäller en klass med genomsnittselever.
Men gärna erkännes, att skall man göra en avvikelse från
grundsatsen att undvika dramat som skoltext, så vore det till förmån
för Die Journalisten. Språket är så enkelt, dialogen så fri från
teatraliska deklamationer, handlingen så lättfattlig och naturlig,
att den ej behöver avskräcka t. o. m. ganska ungdomliga läsare.
Utgivaren säger i sitt förord, att han tänkt sig boken som
lektyr för kl. 6 eller Gymnasiets Ring I. Den torde ock lämpa
sig härför och bör väl kort som den är, trots all den tidsförlust,
som den nya ordningen medför för studierna, medhinnas under
läsåret. Den är försedd med en kortfattad levnadsteckning av
Frey tag samt en, såvitt rec. kan finna, utmärkt kommentar som
upptager nödiga anvisningar. Ytterligare en eller annan ordför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
