Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Axel Lindqvist. Sigurd Schartau. Malmö h. allm. läroverk under den danska tiden; Malmö högre allm. läroverk. En minneskrans till jubileet 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 O
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
fände prof. Ulrik Quensel i sin vackra uppsats om lektorstrion
Eurenius—Stenberg—Grönvall.
Redan dessa namn ha klang i öronen på de nu medelålders
eller åldrade män, som på 70- och 8o-talen fyllde salarna i Malmö
skola. I ett livsverk vid sidan om sin trogna läraregärning, Malmö
museum, har likväl den förre rest sig ett varaktigt monument. De
senare företrädde båda en i vårt specialiserade skolväsen numera
sällsynt läraretyp, polyhistorns. Matematiklektorn Stenberg, primus
vid sin promotion och docent i matematik vid 22 års ålder, var
icke blott en framstående botanist och entomolog, en kunnig
astronom — och erkänd gastronom — utan därtill en fin
kännare av antikens litteratur; han stiftade ett stipendium för
framsteg i de klassiska språken. Grönvall åter, vars egentliga genus
studii var botaniken — han har vunnit ett namn som en utmärkt
mosskännare — var därjämte högt uppskattad som
modersmålslärare på gymnasiet, fint litterärt bildad, lycklig tillfällighetsskald
och varm dyrkare av vår klassiska vitterhet, som han var. Att
han »som kriarättare var mönstergill» betygar ingen mindre
än-Karl Hjalmar Lundgren. »Han tålte inte den tomma frasen
och satte värde på koncentration,» yttrar Lundgren om sin
forne lärare. Sannerligen, denne lärjunge prisar icke blott i
sin med utsökt konst målade gruppbild av »Magistrarna i
studentexamen 1885» sin lärare i den skriftliga framställningens konst.
Men det är inte min mening att låta alla de forna
magist-rarne här passera revy. Den som något känner Malmö läroverks
senare historia och de män, som under det sista halvseklet gjort
denna, förstår säkert, hur frestande det kunde vara att i tävlan
med minnesskriftens författare söka frammana dragen av så
förnämliga män som skolans chef åren 1871 —1895 Carl Ludvig
Wåhlin, »en rector magnificus i ordets bokstavliga mening», som
Karl Hjalmar Lundgren riktigt säger, en scholarch av ett slag,
som våra centraliserade, uniformerade och reglementerade
läroverk ej mera känna, eller av den lärde Victor Pontus Jung, om
vars fina romareprofil och själfulla uppenbarelse flera uppsatser
erinra, av den redlige, varmhjärtade och studentikose latin- och
sångläraren Peter Holmgren, som under sina Lundaår förstått att
dela sin tid mellan romarspråket, sången och ett vittert umgänge
i Ola Hanssons krets, eller av den oemotståndlige Edward
Lindahl, över vars sköna, evigt ungdomliga gestalt det låg ett
solsken, som förtrollade lika mycket som hans outtröttliga
arbetsförmåga på de mest skilda fält imponerade, hans älskvärdhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
