Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Axel Lindqvist. Sigurd Schartau. Malmö h. allm. läroverk under den danska tiden; Malmö högre allm. läroverk. En minneskrans till jubileet 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
generositet charmerade och — törs man måhända tillägga
Titians koncilianta habilitet och eloqvens stundom en smula
duperade. Ty hur mycket han än förtjänte att uppskattas, något
överskattad var han säkert, denne gudarnas, gossarnas och
borgarnas älskling.
Till fullo uppskattad under sin Malmö-tid blev däremot icke
Erland Lagerlöf. Men mer än en gammal lärjunge har
säkerligen liksom anmälaren med en känsla av djup tacksamhet och
stilla vemod dröjt vid de blad, där dennes ädla tänkarehuvud med
de goda, svårmodiga ögonen skymtar, och glatt sig åt den vackra
bild, som N. Theodor Nilsson med kärleksfull hand tecknat av
den oförgätlige läraren och hans gärning. Som genom ett under
förvandlades i dennes hand och mun den vittra krestomatiens
förut sömnigt genomtragglade diktprov och läsestycken till de
strålande gudarnas tungomål. Vad humanistiska studier och
verklig bildning, förståndets och hjärtats, äro och vad de skänka, vart
genom makten av hans personlighet uppenbart för dem, som, mer
eller mindre ovärdiga, hade den lyckan att i unga dagar
handledas av denne homo venustissimus, cultor et deliciae Musarum.
Hur tillfälligt hopkommen och hur ofullständig denna
minneskrans än kan tyckas vara, tillsammans giva de många
teckningarna dock en rätt fyllig bild av livet i Malmö skola under
flera decennier, av de grå vardagarnas plugg och hyss, söndagarnas
kyrkogång och koralsång, avslutningarnas spänning, glädje, och
besvikelse, av skogsfärdernas »yrande fröjd», vare sig kosan
styrdes över Sundet till Klampenborg eller till »Ringsjöns strand»,
av de larmande snöbollsbataljerna på skolgården och
utombys-pojkarnas liv och leverne i skolhushåll och på
inackorderingsställen. Särskilt åskådligt skildrar prof. Karl A. Grönvall
Ystadskoloniens öden. På flera håll i hågkomsterna genljuder ännu ett
kärt eko a-v Fredrik Berlings käcka kommandoton och av den
hurtiga körsång, som »gubben Rosén» med sin högst personliga
musikaliska metod och terminologi visste att avlocka sitt blint
tillgivna unga garde. Inte minst framträda i dessa minnen,
egendomligt nog, skolans inspectores. Saken har redan i dessas namn
sin fulla förklaring. De hette J. A. Olin, Carl Herslow och Fritz
Hallberg.
Minnesskriften inleddes med en summarisk redogörelse för
läroverkets öden fram till våra dagar, författad av dess utgivare,
lektor Schartau, och avslutas med en beskrivning i ord och bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
