Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Folke Borg. Sven Ekman. Utvecklingsläran och den nyare forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
tionsbegreppets innebörd ger vid handen, att här i själva verket
är fråga om två saker; beträffande den första av dessa — att en
selektion, ett urval, av de bättre danade och ett förintande av de
i ett eller annat hänseende mindre ändamålsenligt utrustade
överhuvud äger rum — finner lian den vara icke någon hypotes utan
en princip, ett faktum, som icke behöver diskuteras. Återstår
den andra: problemet om selektionens betydelse för artbildningen.
Selektionsläran blir därför enligt Ekman (s. 83) »icke en teori
om selektionens existens, utan en teori om graden av dess effekt
och framför allt dess behövlighet för artbildningen».
Vid den följande, ganska ingående diskussionen av
selektionens värde för artbildningen behandlar förf. först olika
tänkbara fall av mutation: mutering hos enstaka individer, hos en hel
grupp av individer samtidigt och slutligen hos samtliga individer
av en viss art eller ras på en gång. Även i det första av dessa
fall kommer den nya egenskapen, t. o. m. om den uppträder såsom
recessiv, småningom att förefinnas hos allt flere individer, såsom visas
genom exempel. Är egenskapen ifråga dominant, blir detta
naturligtvis i än högre grad och betydligt snabbare fallet. Gruppmutationer
(mutationer med pluralrepresentation enligt förfis terminologi) torde
vara vanliga och spela en viktig roll, och förf. fäster också
uppmärksamheten på mutationer med s. k. maskerad pluralrepresentation,
d. v. s. att samma mutation uppträder gång på gång i en serie
av generationer. Emellertid kommer det i fråga om mutationerna
och deras värde för selektionen givetvis an på hur pass
genomgripande förändringar mutationerna innebära; helt små
förändringar kunna knappast tillmätas något selektionsvärde. Då nu
enligt förf:s åsikt (s. 113) mutationen sannolikt i de flesta fall
är »en jämn glidning med ytterligt små steg», d. v. s. praktiskt
taget . »en fullt kontinuerlig process», så kan man knappast
antaga, att åtminstone dessa första små steg skulle äga
selektionsvärde; m. a. o. de första stegen vid artbildningsprocessen — och
kanske de följande stegen också — skulle icke regleras av
selektionen. Förf. kommer alltså till den slutsatsen (s. 119), att
»selektionsteorien för närvarande knappast kan anses vara en aktuell
teori» för förklarandet av artbildningsprocessen.
Vilken den faktor skulle vara, som skulle kunna framdriva
de små mutationsstegen, veta vi icke. Förf. pekar i detta
sammanhang på den s. k. ortogenesen, d. v. s. en utveckling, som
utan medverkan av selektion förlöper under talrika generationer i
en viss bestämd riktning, och nämner såsom exempel härpå bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
