Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Folke Borg. Sven Ekman. Utvecklingsläran och den nyare forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
för uppkomsten av ärftliga förändringar, som för lamarckismen
är det väsentliga, utan antagandet av personliga nyförvärvs, och
främst funktionella anpassningars, ärftlighet; samtidigt klargöres
också det skarpa motsatsförhållandet mellan selektionslära och
lamarckism. Till det av lamarckismen antagna ärftlighetsförloppet
ställer sig Ekman f. ö. skeptisk, men framhåller å andra sidan
att frågan ännu icke blivit allsidigt genomdebatterad. Vissa fakta
— t. ex. förekomsten av hornvalkar på framsidan av de främre
extremiteterna hos de afrikanska vårtsvinen redan på
fosterstadiet — kunna f. n. svårligen förklaras på annat sätt än
la-marckistiskt.
Boken avslutas med några ord om vikten av att söka en
förklaring till anpassningarnas, de ändamålsenliga
organisationsdragens, uppkomst. Men detta problem är synnerligen svårt att
tränga in på livet, och kanske stå vi ännu långt ifrån dess
lösning. —
Jag har velat giva ett någorlunda utförligt referat av
innehållet i prof. Ekmans bok, emedan den behandlar problem av
fundamental vikt för vår uppfattning om den levande naturen och
alltså av allra största intresse för varje biologiskt intresserad
människa. Den boken kommer säkerligen att låta tala om sig
åtskilligt under de närmaste åren.
Det är en utomordentlig förtjänst hos det föreliggande
arbetet att här göres ett allvarligt försök att överbrygga de faktiskt
existerande motsättningarna mellan mendelism och
utvecklingslära. Det kan nog ej förnekas att många resonnerat ungefär
så här: ja, visserligen få vi väl tro på en utveckling — men hur
den gått till, därom veta vi ej mer än att alla hittills givna
förklaringar äro oriktiga. Ekman har med denna bok gjort ett
ärligt försök att finna en väg ut ur denna återvägsgränd; och det
bör också’ räknas honom till synnerlig förtjänst att han diskuterar
problemen ut ifrån en genomtänkt åskådnings grundval, en
åskådning f. ö., till vilken han ej kommit vid skrivbordet i sin
kammare — som så många utvecklingsteoretiker — utan under ett
rikt och strävsamt forskarlivs umgängelse med naturen.
A andra sidan finnes naturligtvis för den, som ej kan dela
denna åskådning, mycket att kritisera i boken. Från
genetiker-håll kommer säkerligen förf:s åsikter om mutationerna, och
framför allt uppfattningen att sådana kunna framkallas av
miljöförändringar, att möta kraftiga gensagor. Även hans framställning
av de pluralrepresenterade mutationerna och deras betydelse kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
