Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Birger Lövgren. Lärarnas arbetsförhållanden enligt nya läroverksstadgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRARNAS ARBETSFÖRHÅLLANDEN ENLIGT NYA LÄROVERKSSTADGAN I 4 5
ovillkorlig, att de icke längre behöva utan gensägelse
mottaga deras föreskrifter m. m. I denna individualismens och
subjektivismens tid är det ju klart, att inte heller inom
uppfostrans värld några auktoriteter få förekomma. Och
lärarna ha naturligtvis endast att finna sig i att lärjungarna vid
en tillsägelse först mer eller mindre utförligt diskutera det
berättigade däri, innan de, om de finna den motiverad och
lämplig, mer eller mindre fogligt efterkomma den. Däremot
skall lärjungen visa lydnad och aktning icke endast mot sina
egna lärare utan mot läroverkets samtliga, vilket visserligen
icke är någon nyhet annat än i paragrafformuleringen.
Straff äro ju, som alla veta, ofrånkomliga i allt mänskligt
samfundsliv. Den gamla läroverksstadgan (54) kände följande
4 strafformer:
1) »tilltal och varning» från vederbörande lärare;
2) »vid fortsatt felaktighet eller vid svårare förseelse»
antingen anmärkning i klassliggaren eller ock annan av rektor,
ifråga om kvinnlig lärjunge efter samråd med första lärarinnan,
godkänd art av bestraffning. Härvid har man tydligen
egentligen tänkt på kroppslig aga, som dock icke alls fick
förekomma på det högre stadiet och i nederskolan »först efter
av rektor i varje särskilt fall given bestämmelse»;
3) av kollegiet ådömd »offentlig varning eller annan lämplig
bestraffning»;
4) förvisning från läroverket på högst 4 terminer.
I nya läroverksstadgan ha den offentliga varningen, agan
och anmärkningen i journalen avskaffats. Den offentliga
varningen torde under inga förhållanden vara att sörja. Dylik
schavottering är alltid i högsta grad kränkande och sårande
och kan på en ambitiös och nervös lärjunge säkerligen i
vissa fall verka rent nedbrytande. Att något som helst gott
därav kunnat komma, har jag svårt att tänka mig. Förr
användes denna strafform som bekant synnerligen mycket. Man
behöver icke gå till Samuel Odmanns klassiska skolminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
