Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kungl. Skolöverstyrelsen. Läroböcker i kristendomskunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN
ring av händelseförloppet än i teckning av andliga typer. Då
det sid. 50 talas om Jesajas budskap angående Sions räddning
undan assyrerna, frågar man gärna, varpå det kunde bero, att
profeten kommit till en sådan omkastning av sin domsförkunnelse.
Därom säges ingenting. Endast att profeten greps av »en mäktig
ingivelse». Det hade, synes det mig, här varit ett lämpligt
tillfälle att med ett lätt tillgängligt exempel illustrera ett grunddrag
hos Jesaja, nämligen hur väldig Guds helighet tedde sig för honom.
Sanherib hade hänsynslöst kränkt Israels Guds majestät; därför
måste han falla och Sion räddas. Sid. 48 beröres visserligen
helighetstanken, men endast i betydelsen av motsats till synd,
icke i den grundläggande betydelsen av Guds höga majestät.
Det citat (1: 4), som valts, belyser saken svagare än t. ex. 2: 15 ff.
och 37:22 ff. I allmänhet torde kunna sägas, att det säreget
inspirativa i profetgestalten blivit i någon mån undanskymt av
mer allmänt religiösa synpunkter.
Med hänsyn till lärobokens i övrigt stora förtjänster får jag
tillstyrka dess godkännande för realskolan och därmed jämförliga
läroanstalter.
Professor S. Herner:
Lektor Steens bok ger anledning till åtskilliga anmärkningar.
Undertecknad skall inskränka sig till att beröra patriarktiden och
och den mosaiska tiden. Det hade enligt min mening varit
bättre att alldeles förbigå berättelsen om Isaks offrande. Men
när det nu räknas Abraham till förtjänst, att han var redo att
lyda sin Guds befallning (sid. 11), varför betecknas då Jefta
såsom en rå krigare (sid. 22)? Längre ned å sid. 11 heter det:
»Tre stora religioner, judendomen, kristendomen och
mohamme-danismen, anse Abraham vara den förste, som övervann
hedendomens mångguderi», men enligt sid. 18 är det ett grunddrag i
den fast religiösa grundval Mose givit Israels folk, att Israel ej
skall dyrka någon annan Gud än Jahve. Abraham införde alltså
monoteismen och Mose sedermera monotestsin. A sid. 12 heter
det, att Mose som litet barn »av någon anledning» utsatts i
Nilens vass. Det torde vara riktigare att antingen återgiva
berättelsen såsom den lyder eller helt förbigå den. Å sid. 13 läses:
»På halvön fanns ett märkligt berg, Sinai, som av ålder ansågs
vara boningsorten för Israels Gud, Jahve.» En dylik hypotes,
som t. o. m. fått en vilseledande formulering, passar icke i en
skolbok. Sid. 14 berättar, att »större delen av Egyptens här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
